Vilken fantastisk fart i "Funne".

Ja vad skall man säga efter detta? är en utnött fras som du säkert uttalat själv någon gång då du tycker dig upplevt något alldeles extra, chockerande eller som på annat sätt försatt dig mållös. Nu drabbar ju inte mållösheten mig precis, men du förstår säkert känslan jag menar.

 Landsbygdsriksdagen i Sunne, Värmland Sverige 5-9.5 2010. Var en fantastisk upplevelse.

Av en ren händelse mellan lunch och letande efter ett seminarium, nummer E4 _____ B9 ! alla seminarier hade två olika numer, Sedan skulle man hitta något av de 4 siffriga rummen där det hölls, i någon av de 6 olika byggnaderna. Jag gav upp, och släntrade tillbaks till stora utställningshallen. Och så står den här underbare Carl Jan Granqvist där bara rätt upp och ner och föreläser om mat och vin trodde jag. Men ser man på, inte bara det, utan en landsbygdsutvecklare av rang är han med! Jag hade knappt hittat en plats nära scenen för mina närsynta ögon och så häver karl ur sig: Då jag flyttade ut på landet så fick jag reda på att de från den här orten levererade man landets fetaste och dummaste rekryter till armen, så det fanns lite att göra. " Vad gör man med dessa ? man kan ju inte bara gasa ihjäl dem". Angående att ta ut vännerna till landet, kommenterar Carl Jan så här: Hur gör man då? Jo man ordnar ett kalas och vad händer på kalas då ?! "Jo man äter gott dricker gott och sätter på varandra." Så på så sätt har jag skapat min egen kundkrets för då de blivit gravida så måste de ju gifta sig och då mera kalas, ja ni förstår historien upprepar sig och just nu håller jag på ordnar kalas åt de som blev tillverkade på mitt första kalas.

Carl  Jan forsätter lika entusiastiskt:

Jag är dyslektiker jag så jag har fått lära mig att ta in kunskap via andra sinnen. All inlärning är sinnesförnimmelser, säger Carl Jan. Då han startade upp grythyttan så var det svårt att få tag i studentbostäder så varje gång en änka jordades tänkte jag, herre gud tack och lov så får vi en studentlägenhet till.  Att arbetare och bönder bara umgås med sina släktingar och via föreningslivet fastslås med av Carl Jan som förstås levererar allt detta med glimten i ögat. Här hade jag faktiskt kunnat sluta och varit 100 % nöjd med Sunne, men tid för nya upplevelser kvarstod.

Att husbandet/middagsunderhållningen skulle få en så central roll som de fick för arrangemangets helhetsintryck är ju förstås lite förvånande, eller så inte. Den underhållning som bjöds var den bästa jag varit med om på någon konferens, allt av lokala förmågor och kanske just därför.  Visserligen fick jag se Cirkus soleil och äkta indianer i Canada på OECD mötet i fjol men ändå, Värmlänningarna slog detta! En ännu mera, ramla av stolen av förvåning, upplevelse blev det redan dagen innan på invigningen. Då helt plötsligt Ålands riksdagskvinna ler glatt emot mig ur programbladet och Värmlänningen Elisabeth Naucler förklarar för mig och 1200 andra personer hur fantastiskt Åland verkligen är som region inbakt i matnyttig information om Åland. För tusan, vi har ju en inflyttning och befolkningsökning som nästan alla glesbygder avundas! Flera var de som hänförda ville beskriva vad de nu visste om Åland för mig. Folk berömde Nauclairs tal, som var det bästa som levererades på hela tillställningen. Motpoler som rektorn som fortfarande sov då han tog emot vårt studiebesök och bara tog med sig 7 ord på jobbet men valde att säga 5, utgör ju inte den alldra största konkurrensen i sammanhanget goda talare. Eller de mycket mångordiga klimat alarmisterna som nu även i landsbygdsutvecklare sammanhang tillåts sprida sin klimatskräck om global förintelse, den panelen gick inte direkt hem hos åhörarna om man säger så. Efter uttalanden som att vi nu redan har släppt ut mera CO2 än vi klarar av, steg delar av publiken upp och gick ut. De flesta verkar veta att den största växthusgasen är vattenånga. Beroende på vilken forskare du frågar får du svar att upp till ca 90 -95 % av all existerade växthusgas på vår jord består av vanlig vattenånga.

Den internationella delegationen hade placerats på ett hotell på säkert ickegångavstånd från övriga hotell och själva mässan, det var lite synd. Och genom olika diskussioner med svenska delegater framkom faktiskt apropå bara att även hela Sverige Skall Levas topp placerat sig på lite för långt avstånd från organisationerna som bildar organisationen. Jag har lovat nämna detta och nu är det gjort. Som ett konkret exempel, en av arrangörerna i Lycksele 2008, ville ha en bättre kontakt med huvudkontoret som denne avsåg isolerat sig lite från landsändarna. Att organisationerna vill vara "närmare" huvudkontoret bör inte tolkas som negativ kritik utan tvärtom.  

Men den varma Värmlandsstämningen som rådde kunde inte spräckas av missade föreläsningar, dålig information eller kritiska röster. Det existerade för mycket kärlek och välmening hos de lokala arrangörerna för att man ens kunde störa sig på något som i andra förhållanden nog tagit större plats. 

Det verkar vara universums lag att få det man ger, bli den man vill vara och farmför allt så händer det man tänker på, med betoning på Tanke.

Landsbygdsriksdagen var en hel del studiebesök och inget var så påtagligt som att komma in i det rummet på Mårbacka Gård där Selma Lagerlöf avled, det kändes i hela kroppen, innan guiden sade det. Selma som delade sitt liv mellan två kvinnor, Valborg Olander och Sophie Elkan var inte helt okontroversiell på sin tid.  Ett besök på Mårbacka med cafe´ får inte missas om du är i faggorna. Ännu i denna dag så refererar de nya företagarna till den entreprenörsanda Selma skapat för bygden, kombinerat med den sisu som de finska skogshuggarna tog med sig till de värmländska skogarna. De tillreder ännu i dag med stolthet en sorts nävgröt i Värmland, ett finskt arv - det rostade spältmjölet i grötform äter man med stekt fläsk och sky. Vi fick smaka detta vid ett tillfälle det var min själ en lunch att minnas och bida på, länge.

Jag får leva många år längre tack vare denna resa, det är helt klart, av all glädje och skratt, och maken till intryck som jag fick denna gång kan jag knappt förstå ?! Men dock ta med mig som en livserfarenhet som värmer, och ännu spinner i mitt huvud gospellåtarna vi sjöng. Den internationella gruppen hittade ett piano på sitt hotell och den spontana allsången och dansen varade halva natten tack vare en finlandsvensk insats vid klaviaturen. Ack Värmeland du sköna, dig vill jag verkligen återse.

Mikael Erickson

Mikael Erickson, Koordinator i Hela Norden ska leva
E-post: mec@aland.net
Internet: www.abf.ax