Bilderna som formar landsbygden, del I.

Genom dina sociala medier har du antagligen en viss uppfattning av hur landsbygder skildras i bild (trots att du förhoppningsvis bara ser en mycket liten del av de 3,2 miljarder bilder som publiceras dagligen).

Själv ser jag två ytterligheter framför mig när jag blundar:

Först de bedagade landskapen – med hölador på lut och grusvägar där mittsträngen blommar lika planlöst som dikeskanterna. Inte särskilt subtila budskap om att livet gått vidare.

Därefter något helt annat. Rosenskimrande bilder med hemmaodling, naturromantik och ödehus som håller på att få liv igen. Sa jag frigående höns och stickade tröjor?

I båda fallen föreställer jag mig att bilderna blir till madeleinekakor för betraktaren och väcker minnen av den tid som flytt. Möjligen som sinnebild för det egentliga Sverige – eller en stark känsla av att det var bättre förr.* När livet (så här i efterhand) var enklare. Bilder som föder drömmar och inte sällan publiceras just med det syftet.

Men mycket större koll än så har jag inte. Därför är det aningen svältfödd jag ger mig ut på spaning för att bredda perspektiven på landsbygdernas bilder.

Den första människan på plats 31

Startpunkten är såklart Google. Jag söker efter landsbygd i bildfunktionen. På plats 31 finns den första människan, en sådan där arrangerad bild av bonde i veteåker. Annars är det blå himlar, röda hus och vägar i vilsamma s-kurvor. Däremot kommer förväntningarna om kor på skam – möjligen som effekt av det distanserade perspektivet.

Jag gör motsvarande sökning på stad, och finner då en myllrande gågata på plats sex i träfflistan. Annars är resultatet påfallande likt. Inte heller i denna träfflista är människorna närvarande. Perspektivet lika distanserat och himlarna lika blå, men i stället för gårdar och grusvägar dominerar rader med bebyggelse som speglas i det stilla vatten som tycks vara ständigt närvarande.

Jag tar mig snabbt vidare till en kommersiell bildbyrå, och börjar återigen med landsbygd. Samma typ av tomma landskap i en ändlös tumnagelparad, innan en bild av en kvinna med häst avviker – så där drivet fotograferat i ett diffuserat höstljus och harmonisk färgskala. Därefter fler vägar och vyer, innan kvinnan dyker upp igen (nu också med man). Helt tydligt från samma fotograferingstillfälle.

När jag i stället söker på stad ökar både det mänskliga inslaget och mångfalden av motiv.

Som helhet noterar jag en viss skillnad på bilderna, men jag har svårt att nå djupare insikt. Vissa skillnader beror såklart på att landsbygder och städer faktiskt ser olika ut, men möjligen handlar det också om vilka normer som finns – vilka föreställningar vi har om hur det ska se ut.

En kommersiell bildbyrå drivs i första hand av vilka bilder kunderna efterfrågar, samtidigt som den är med och sätter agendan för vilka bilder som finns tillgängliga. Just denna bildbyrå har som uttalad strategi att erbjuda bilder som passar särskild bra för kommuner, regioner och myndigheter. Bildspråket beskrivs som ”skandinaviskt” och vardagsnära – med en jordnära ambition att skildra (sälja) livet precis som det ser ut. I sammanhanget har byrån inget särskilt stort arkiv, men en sökning på till exempel bibliotek ger ändå drygt 600 träffar och traktor drygt 1600.

När jag söker på en liten tätort som Änge får jag inga träffar och inte heller på den näraliggande centralorten Krokom. En sökning på Östersund som är närmaste stad ger åtminstone ett hundratal träffar. Bilder av par på cyklar med tjocka däck, en familj i fjällmiljö (även om den uppenbart inte är fotograferad i Östersund), en ung kvinna på SUP och longboard. Men så plötsligt en bildserie som skänker syre. Ännu en ung kvinna, denna gång i studiemiljö vilket bryter likriktningen en aning. Klart är dock att Östersund har en minst sagt snäv visuell profil.

Välkommen till Sverige?

Mer intressant ur ett normkritiskt perspektiv blir det när jag vidgar de geografiska cirklarna och söker på Sverige. Jag skärmdumpar lika girigt som när jag flämtar efter luft vid toppen av backen i elljusspåret. Vill bevara sökträffen där bilden med texten Välkommen till Stockholm syns överst av de mer än 5 000 bilder som sägs föreställa Sverige. Himlen är grå och vägskylten av standardutseende; inte direkt en förskönande storstadsskildring. Men ändå samma gamla vanliga fixering vid staden med blandning av sött och salt. Så ineffektivt, tänker jag. Och inte särskilt välkomnande – skylten till trots. Bild två och tre i träfflistan visar Stockholms stadshus och på nummer fyra kan vi ta del av hur det ser ut i tunnelbanan.

Det är frestande att i detta skede sätta punkt. Att ta den sista sökningen som sanning och låta den bevisa hur en urban vind viner genom varje vrå av samhället. Nu en sökträff i ett bildarkiv, nästa gång vid prioriteringen av resurser till förlossningsvården eller skildringen av landsbygden i kommande Netflix-succé. Samma mönster – på repeat. Men jag scrollar vidare och en bit ned i sökresultatet finns också andra bilder; idylliska kustsamhällen och de där grusvägarna som verkar inbäddade i Sveriges visuella DNA.

Möjligen speglar detta bildmässiga Sverige ett allmänt tonläge i samhället. Där nästan allt blir svart eller vitt, medan det verkliga livet inte sällan består av gråskalor och tvivel.

Min digitala spaning fortsätter till nästa hållplats; Åre. Antalet träffar är fem gånger större än för det betydligt större Östersund. Och visst flödar förutsägbarheten lika starkt som vårsolen på bilderna.

Mest intressant är kanske inte alla bilder från alpina miljöer (de som vanligtvis får representera det mesta i ett län som Jämtland – oavsett om någon vill rekrytera spetskompetens eller sälja hushållsnära tjänster) utan en bild med titeln Man med laptop i vintrig skog. Uppenbarligen iscensatt – och bildbyråns ambitioner till trots är intrycket att jag betraktar en kuliss mer än livet självt.

Beskedet från Fläskebo

I december 2022 kommer ett besked från tryckerikoncernen Vtab om att de lägger ned sitt stora tryckeri i Fläskebo, Landvetter. Tryckeriet sågs som en framtidsinvestering när det invigdes för bara tolv år sedan, men är nu blott en symbol för hur våra mediavanor gått från papper till skärm med hissnande hastighet.

Medieutredningen från 2022 bidrar med kunskap om den snabba förändringen. Vi kan läsa om hur mindre dagstidningar haft det tufft under många år, vilket påverkat bevakningen av landsbygder både vad gäller kvalitet och kvantitet.

I utredningen används en metafor från USA – från tiden när televisionen omformade samhället som livsmiljö. Nu när digitaliseringen dånar i våra liv är uttrycket minst lika relevant. Metaforen nyhetsekologi beskrivs i Medieutredningen som en slags näringskedja där de lokala mediernas nyheter blir till föda åt de regionala medierna. I toppen av hierarkin hittar vi rikstäckande medier som då kan ge sken av en viss lokal bevakning, trots att de livnär sig på andras nyhetsjakt. De producerar bara en mycket liten del av sitt innehåll som handlar om Sverige utanför Stockholm – nyhetsbyrån TT bidrar med det allra mesta. Dessutom är likriktningen stor. Två tredjedelar handlar om brott och olyckor – och mer än hälften av de kvarvarande procenten om sport.

Det är lätt att dras med i utredningens ekologiska metafor. Vi är alla bekanta med hur medierna drar runt i flock, som råkor i ett skånskt vinterlandskap. Och många av oss är väl medvetna om att journalister häckar i kolonier, som skrattmåsarna vid den lilla sjön där jag bor. Kartläggningar visar att runt hälften av landets journalister bor i Stockholms län, med en kraftfull överrepresentation för Södermalm. Ingen kan övertyga mig om att det är en neutral nyhetsvärdering bakom den återkommande rapporteringen om priset på bostadsrätter i Stockholm.

Trots att papperstidningarnas upplagor fortsätter minska syns ett trendbrott där vissa tidningar nu ökar genom sina digitala upplagor. Utvecklingen följer dock ett välbekant mönster av centralisering där de stora blir allt större.

Värt att notera är att minskningen av papperstidningarna inte bara beror på minskad efterfrågan, utan också medvetna strategier från tidningsföretagen. Storstadstidningarna höjer priset för prenumeranter i landsbygder. Och landsortstidningarna minskar i sin tur sina utgivningsområden.

Fotograferna som försvann

Hur bilderna i de traditionella mediernas påverkas av utvecklingen är inte självklart.

Å ena sidan har pressfotograferna drabbats hårt. Tidningen Journalisten beskrev för några år sedan hur de var på väg att försvinna som yrkeskår. En kartläggning visar att av de (då) 5 000 fast tjänsterna på dagstidningarna var enbart 60 fotograftjänster. Hälften av de 60 var anställda på en Stockholms-baserad tidning, vilket betyder att övriga landet delade på 30 fotografer. En bråkdel jämfört med tidigare.

Å andra sidan visar forskning att tidningarna numera innehåller fler och större bilder. Här är det svårt att dra slutsatser vad det betyder för kvalitén på bilderna. Gissningsvis finns färre genomarbetade bildreportage. Sannolikt en högre grad av bildbyråbilder. Definitivt fler bilder som är tagna av reportrar som i första hand skriver (och i många fall också filmar).

Klart är att det spelar roll om bilderna tas av ett proffs eller en amatör. En amerikansk studie visar att en betraktare i 90 procent av fallen kan bedöma om en bild är tagen av ett proffs eller en amatör. Studien visar också att betraktare tittar längre på en professionell bild och att det är dubbelt så stor sannolikhet att den delas i sociala medier.

En del bilder är till och med så bra att de kan vinna ett krig eller vända en opinion, medan andra bara får ovanligt stort genomslag. Inte sällan som en följd av en påpasslig fotograf – som till exempel när partiledare har överraskande stora jackor på sig. Men de flesta bilder är såklart en maktfaktor främst som del i den blotta mängden av bilder. Som långsamt formar våra föreställningar om hur livet ser ut. Eller borde se ut.

Det sistnämnda säger åtminstone fotografen Susanne Kvarnlöf. Med den osynliga tätorten Änge som bas driver hon tillsammans med landsbygdsninjan Kristina Ernehed ett projekt som ska vidga bilden av landsbygden. I nästa avsnitt hjälper de oss att fördjupa förståelsen av hur landsbygderna skildras i bild – och vad det gör med oss människor.

*För dig som vill fördjupa förståelsen av svenskarnas (jo, det är rätt uttryck i sammanhanget) relation till naturen och det tidigare Sverige är boken Granskogsfolk av religionshistorikern David Thurfjell en bra startpunkt. I boken skriver han om den svenska naturkärlekens historia, från fornnordiska föreställningar om en besjälad vildmark, via de katolska och lutherska periodernas folktro och troslära, till den moderna tidens exploatering och naturromantik.

Att fundera på

• Hur tror du bilder påverkar vår uppfattning av världen?
• Vad tror du bilderna kan betyda för till exempel vår känsla av att höra till eller hur vi förväntas vara som människor?
• Tror du att bilder (eller frånvaron av dem) kan påverka också de politiska analyserna av samhället – om till exempel vissa typer av platser saknas i bild eller människor skildras på ett homogent sätt?

Gå till del 2 blogginläggen om bilderna som formar landsbygden.

Gå till del 3 i blogginläggen om bilderna som formar landsbygden.