Erik expert i ny strandskyddsutredning.
Regeringen har tillsatt en ny utredning för att reformera det svenska strandskyddet. Hela Sverige ska levas ordförande Erik Eriksson är en av de experter som ska bidra till arbetet, som redovisas senast den 30 juni 2026.
Det svenska strandskyddet har förändrats löpande sedan det först introducerades 1937. De senaste tjugo åren genom flera reformer och utredningar – inte sällan under högljudd debatt. Lite förenklat handlar lagstiftningen om balans mellan olika intressen.
– Strandskyddet finns till för att människor ska kunna nå vatten, bada eller gå i land, men också för att skydda värdefulla naturmiljöer i strandnära områden. Samtidigt behöver det balanseras mot möjligheterna att bruka och bebygga dessa områden, säger Erik Eriksson.
Ny utredning ska öppna för mer byggande nära vatten
Regeringens nya utredning ska analysera dagens bestämmelser och föreslå ändringar som ökar möjligheterna att bygga nära vatten, samtidigt som hänsyn tas till natur- och friluftsintressen. I utredningen ingår också att analysera hur kommunerna kan få mer inflytande över strandskyddet och i vilken utsträckning totalförsvaret hindras av nuvarande bestämmelser.
För Hela Sverige ska leva är det viktigt att lagstiftningen fungerar i hela landet – från kust till fjäll. Dagens regler tillämpas ibland olika beroende på var i landet man befinner sig, vilket kan skapa stora skillnader.
– Jag har sett exempel där en och samma sjö har tre olika länsstyrelser och tre olika begränsningar för byggande. Det är viktigt att lagstiftarna känner till de utmaningarna, säger Erik Eriksson som är en av de experter som ska bistå med kunskap och perspektiv i utredningen.
Erik tar med sig erfarenheter både som lantbrukare, kommunpolitiker och tidigare riksdagsledamot – och från egna erfarenheter av att navigera i regelverket vid nybyggnation.
– Men framför allt tar jag med mig alla de berättelser jag hör från människor runt om i landet i min roll för Hela Sverige ska leva. Det är deras verklighet som måste synas i arbetet, säger han.
Strandskyddets utveckling över tid
- 1937: De första strandskyddsbestämmelserna introduceras i Sverige genom den så kallade Fritidsutredningen,
- 1947: Länsstyrelserna får möjlighet att förbjuda bebyggelse i vissa strandnära områden. Syftet är att förhindra den ökande exploateringen av dessa områden, särskilt nära tätorter.
- 1965: Strandskyddet blir en del av Naturvårdslagen. Syftet med bestämmelserna var att säkerställa allmänhetens tillgång till bad- och friluftsområden vid vissa sjöar och vattendrag.
- 1975: Ett generellt strandskydd införs bland annat för att hantera den ökande fritidsbebyggelsen. Detta innebär ett generellt förbud mot att bebygga stränder vid såväl kust som inland, med möjlighet för länsstyrelsen att medge dispens om området saknar betydelse för bad och friluftsliv. Skyddet gäller med en bredd av 100 meter från strandlinjen.
- 1994: Strandskyddets syfte utökas till att även omfatta skydd för växt- och djurlivet, inte bara allmänhetens tillgång till stränderna.
- 2009: En större reform genomförs för att anpassa reglernas tillämpning och öka det lokala och regionala inflytandet över strandskyddet. Kommunerna tar över huvudansvaret för att besluta om dispenser och bedriva tillsyn. De särskilda skälen för dispens införs. Kommunerna får möjlighet att peka ut områden lämpliga för landsbygdsutveckling (LIS).
- 2025: Det generella strandskyddet gäller inte längre vid små insjöar och smala sträckor av vattendrag och inte heller vid vatten som anlagts efter den 30 juni 1975.