Hur formar man en politik för hela Sverige? Genom särskilda satsningar när problem redan uppstått eller genom att låta geografiska perspektiv prägla all politik redan när den utformas? Frågan står i centrum när SVESAM nu lämnat sitt slutbetänkande. Om regeringen väljer att gå vidare med förslagen kan det innebära ett av de största skiftena i svensk utvecklingspolitik på flera decennier.

När Utredningen om Sveriges sammanhållna utveckling (SVESAM) nu lämnat sitt slutbetänkande till regeringen är det lätt att fastna i diskussioner om målformuleringar eller om landsbygdspolitiken och den regionala utvecklingspolitiken ska bli ett eller två politikområden.

En mer betydelsefull fråga handlar om hur staten tar ansvar för utvecklingen av hela Sverige i en tid då regional utveckling, landsbygdspolitik och beredskap hänger närmare samman än tidigare.

Under de senaste åren har den svenska utvecklingspolitiken delvis fått ny innebörd. Teknikutvecklingen, behovet av grön omställning och den demografiska utvecklingen förändrar såväl behov som lösningar. Och pandemin visade hur viktig lokal service, robusta lokalsamhällen och fungerande försörjningskedjor är. Rysslands invasion av Ukraina har därefter gjort beredskap, totalförsvar och territoriell sammanhållning till centrala samhällsfrågor.

Utvecklingspolitiken handlar därför inte längre bara om tillväxt eller om att minska skillnader mellan olika delar av landet. Den handlar också om Sveriges förmåga att fungera – i vardag, kris och ytterst krig.

Det är mot den bakgrunden som SVESAM ska förstås.

Utredningens utgångspunkt är samtidigt tydlig. Staten har huvudansvaret för utvecklingen i hela landet eftersom staten också förfogar över de viktigaste resurserna och verktygen. Därför handlar förslagen i första hand inte om fler projekt eller nya stödformer, utan om hur staten styr sin egen verksamhet och använder de verktyg som redan finns.

Från att reparera till att göra rätt från början

Utredningen föreslår bland annat en sammanhållen utvecklingspolitik, en ny lag om sammanhållet utvecklingsarbete, tydligare ansvar för statliga myndigheter och en skarpare styrning av hur statens verksamhet ska bidra till utvecklingen i hela landet.

Allra viktigast? Att det handlar om ett förändrat synsätt som nu ska skrivas in i författningar och styrdokument.

I stället för att försöka reparera geografiska obalanser när de redan uppstått vill utredningen att hela Sverige-perspektivet ska finnas med redan när den ordinarie politiken formas.

– Jag har inga andra förväntningar på regeringen än att den gör det som regeringsformen förväntar sig – att den styr riket. Det handlar om att göra rätt från början, i stället för att försöka kompensera för brister i efterhand, säger utredaren Martin Olauzon.

Det är också här Hela Sverige ska leva ser den stora möjligheten.

Organisationen har under flera år pekat på att både den regionala utvecklingspolitiken och landsbygdspolitiken haft höga ambitioner men svagt genomslag. Inte därför att målen varit fel, utan därför att ansvar, styrning och uppföljning varit för otydliga.

Den bilden delas också av Hela Sverige ska levas egna undersökningar. Landsbygdsbarometern 2026 visar att 74 procent av landsbygdsborna upplever att staten har övergivit landsbygderna. Samtidigt visar organisationens valenkät att samtliga riksdagspartier vill se en tydligare styrning av statliga myndigheter mot de landsbygdspolitiska målen.

Utredningen beskriver dagens utvecklingspolitik som en politik med höga ambitioner men begränsad rådighet, begränsade resurser och otydliga mandat. En viktig del av reformen handlar därför om att staten behöver prioritera tydligare. Som utredningen konstaterar: ”Om allt sägs vara viktigt är i praktiken inget viktigt.”

En viktig reform – men ingen självklar lösning

SVESAM huvudförslag är att dagens landsbygdspolitik och regionala utvecklingspolitik förs samman i en gemensam utvecklingspolitik.

Hela Sverige ska leva delar bilden av att ett tydligare statligt ansvar och en bättre samordning är önskvärt. Samtidigt är det ingen garanti för bättre resultat. Klart är att det ställer högre krav på regeringen.

När landsbygdspolitiken blir en del av ett bredare politikområde behöver regeringen säkerställa att landsbygdernas förutsättningar inte blir mindre synliga i statens prioriteringar.

Det är också en risk som utredningen själv pekar på. Om staten inte aktivt styr sina insatser mot glesare befolkade delar av landet riskerar utvecklingen att gå åt fel håll.

– Det är positivt att utredningen vill flytta utvecklingspolitiken närmare statens ordinarie styrning. Men om regeringen väljer att gå vidare med en sammanhållen utvecklingspolitik måste den också säkerställa att landsbygdsperspektivet blir starkare – inte svagare. Det är där den verkliga prövningen börjar, säger Erik A Eriksson och Irene Oskarsson, ordförande för Hela Sverige ska leva.

I praktiken innebär förslagen också att regeringen riktar styrningen mot de myndigheter som har störst betydelse för utvecklingen i hela landet. Trafikverket, Arbetsförmedlingen, Post- och telestyrelsen och Myndigheten för yrkeshögskolan pekas ut som särskilt viktiga, samtidigt som länsstyrelsernas roll som statens regionala företrädare föreslås bli tydligare.

Styr staten – inte civilsamhället

En annan viktig fråga handlar om civilsamhällets roll.

Hela Sverige ska leva välkomnar att utredningen lyfter fram civilsamhället som en viktig kraft för lokal utveckling, demokrati och beredskap.

Samtidigt är organisationen tydlig med att en starkare statlig styrning inte innebär att civilsamhället ska detaljstyras.

När staten blir tydligare i sina mål, sitt ansvar och sin samordning får lokala utvecklingsgrupper, föreningar och andra idéburna aktörer bättre förutsättningar att göra det de är bäst på – skapa engagemang, tillit och lokal handlingskraft.

– Det offentliga ska göra sitt jobb först. När staten fungerar bättre behöver den inte styra civilsamhället hårdare. Tvärtom handlar det om att undanröja hinder och skapa långsiktiga förutsättningar för människors eget engagemang, säger Martin Olauzon.

Nu börjar den politiska prövningen

SVESAM slutbetänkande avslutar inte processen med att syresätta den regionala utvecklingspolitiken och landsbygdspolitiken. Förändring kan ibland vara snabb, men i detta fall sker den stegvis. Och nu startar nästa fas.

Den avgörande frågan blir om regeringen är beredd att göra hela Sverige-perspektivet till en del av statens ordinarie styrning.

Genom att ta vara på utredningens förslag kan den nya utvecklingspolitiken skapa förutsättningar för att staten agerar mer geografiskt balanserat – i stället för att fastna i ett kompensatoriskt förhållningssätt där fokus ligger på att reparera brister först när de visar sig. Som  när vägnätet krackelerar och tvingar fram tillfälliga pengar till vägarna i landsbygder, istället för att behoven tillgodoses i den långsiktiga struktur som styr fördelningen av medel. Ett förhållningssätt som skapar frustration hos invånarna och inte heller är särskild framgångsrikt – med konsekvenser för Sveriges sammanhållning.

Ett fönster står på glänt. Regeringen har nu möjlighet att bryta ett destruktivt mönster där snäva sektorpolitiska perspektiv under lång tid trumfat geografiska perspektiv. Då finns också möjlighet att ambitionerna om ett sammanhållet, robust och konkurrenskraftigt Sverige kan börja omsättas i praktiken.

Läs också:
Slutbetänkandet i sin helhet: Ett sammanhållet, robust och konkurrenskraftigt Sverige – framtidens politik för utveckling i landsbygder och regioner.

Vägen till SVESAM

SVESAM slutbetänkande är inte en enskild händelse. Det är resultatet av flera parallella utvecklingslinjer – både i samhället och i politiken – som under lång tid pekat mot behovet av en ny utvecklingspolitik.

2001 – Den senaste stora regionalpolitiska översynen

Den senaste samlade regionalpolitiska utredningen genomförs. Under de följande två decennierna förändras Sverige genom globalisering, digitalisering, centralisering, nyindustrialisering, klimatutmaningar, pandemin och ett försämrat säkerhetspolitiskt läge.

2018 – En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder

Riksdagen antar Sveriges första samlade landsbygdspolitik med målet om livskraftiga landsbygder med likvärdiga möjligheter till utveckling i hela landet.

2022 – Stark kritik från Riksrevisionen

Riksrevisionen konstaterar att den regionala utvecklingspolitiken präglas av otydliga ansvarsförhållanden, svag statlig styrning och bristande uppföljning.

2023 – Hela Sverige ska leva efterlyser en nystart av landsbygdspolitiken

I en debattartikel på DN Debatt beskriver organisationen hur den nationella landsbygdspolitiken från 2018 haft höga ambitioner men svagt genomförande och efterlyser en bred översyn.

2023 – Landsbygdspolitiken ses över

På femårsdagen av landsbygdspolitiken publicerar Hela Sverige ska leva debattartikeln Landsbygdspolitiken är död – länge leve landsbygdspolitiken. Organisationen pekar på fyra grundproblem: svagt politiskt ägarskap, otillräckliga resurser, en organisatorisk placering som begränsat politikens genomslag och en alltför svag statlig styrning.

2024 – Två processer blir en

När regeringen tillsätter SVESAM förändras uppdraget. Översynen av landsbygdspolitiken vävs i stur utsträckning samman med utredningen av den regionala utvecklingspolitiken. Fokus flyttas från ett enskilt politikområde till hur staten arbetar med utvecklingen av hela Sverige.

2025 – Delbetänkande från SVESAM

SVESAM föreslår bland annat stärkt dialog med civilsamhället och tydligare statlig styrning. Hela Sverige ska leva välkomnar inriktningen men betonar vikten av ett självständigt civilsamhälle och skarpare myndighetsstyrning.

Februari 2026 – Lågt förtroende för staten

Hela Sverige ska levas Landsbygdsbarometer 2026  visar på ett lågt förtroende för statens förmåga att ta hänsyn till landsbygdernas behov och ett starkt stöd för en politik som omfattar hela landet.

Maj 2026 – Hela Sveriges valenkät

Samtliga riksdagspartier lyfter behovet av bättre förutsättningar för utveckling i hela Sverige, även om vägarna dit skiljer sig åt. Extra intressant i sammanhanget är att alla åtta partier menar att statens myndigheter bör styras mer mot de landsbygdspolitiska målen.

Juni 2026 – SVESAM lämnar slutbetänkande

Utredningen föreslår en sammanhållen utvecklingspolitik där staten tar ett tydligare ansvar genom skarpare styrning, tydligare prioriteringar och större geografisk medvetenhet i den ordinarie politiken.

Nästa steg – Regeringen tar ställning

SVESAM är ett underlag till regeringen – inte ett färdigt politiskt beslut. Den fortsatta beredningen kommer att avgöra om utredningens förslag leder till en utvecklingspolitik där territoriella perspektiv blir en självklar del av statens ordinarie styrning, eller om de även fortsättningsvis främst hanteras genom särskilda satsningar och projekt.