Landsbygden är en inkubator för kreativitet.
I Sverige delas 80 procent av kulturbudgeten ut till storstadsregionerna. Men är det verkligen så att 80 procent av kulturen skapas och utövas där? Eller är det bara en urban myt att kulturupplevelser kräver storstadens puls?
Är det kanske rent av tvärtom, att det är på landet kulturen växer till?
Fem veckor om året mer än tredubblas invånarantalet i Herräng, utanför Norrtälje. Anledningen är Herräng Dance Week – världens största lindy hop-festival. Som ett danskollo med drygt 3 000 gäster från 60 länder där deltagarna dansar lindy hop, stepp och boogie woogie i fem veckor. Under dansveckorna är engelska det huvudsakliga språket i den svenska byn.
– När vi startade 1982 var det tänkt att vi skulle vara i Stockholm, berättar Lennart Westerlund som varit med från starten.
– Men kombinationen av dansläger, svensk sommarnatur och en tillgänglig skollokal framstod som en mycket bättre idé, även om det bara blev 25 deltagare första året.
Idag är dansveckan ett av Norrtäljes stora event. Och internationellt är lindy-hop numera lika förknippat med Herräng som med klubbarna i Harlem.
– Nu är vi så viktiga att kommunens högsta tjänstemän och politiker pratar direkt med oss om vi har problem.
Inkubator för kreativitet
Exemplen på hur små orter blir centrum för stor kultur är många. På landet är kulturen viktig för många eftersom allt som sker i en liten ort märks på orten ifråga. I en storstad drunknar konsten lätt i ett överflöd av upplevelser, och det stora utbudet kan skapa en ”bekvämlighet”. På landet krävs det egna initiativ på ett annat sätt.
Musikfestivaler som Hultsfred, Sweden Rock, Emmaboda, Peace & Love kom alla till för att människor på små orter insåg att de var tvungna att agera själva om något skulle hända. Samma sak med Virserums konsthall, Konsertladan i Vattnäs och konstrundan på Österlen. När det inte finns hjälp att få hjälper man sig själv. Numera pågår kulturaktiviteter i var och varannan by under sommaren. Teater, musik, utställningar, workshops… Landsbygden bubblar.
En del menar att Landsbygden är en inkubator för kreativitet. På samma sätt som tech-företagen mår bra av att sitta i anslutning till universiteten verkar konsten frodas bäst utanför städerna.
– Att bo i staden är dyrt och då blir konsten beroende av kapital, säger Ylva Spånberg som arbetat med kultur på både den svenska landsorten och i New York.
– Många kulturskapare söker sig därför till områden där kvadratmeterpriset är tillräckligt lågt. Det var det som gjorde att konsten sökte sig till de lite ruffa och billiga områdena i städerna en gång. Men nu är de områdena slut. Ironiskt nog för att konsten och dess utövare gjorde dem spännande och dyra.
Platser där kultur skapas utvecklas ofta både mer och snabbare än de platser som får en ny industri. Caféer och konsthallar, teaterföreställningar och annorlunda renoverade hus. Föreningsliv och byagillen tar fart när nya människor är villiga att engagera sig. Sen kommer turisterna, PR-folket och kapitalet, för det är i det oförväntade skapandet det finns möjligheter. Man vill vara där det händer!
Billigt boende – konsten flyttar in – saker börjar hända – priserna stiger – inflyttningen ökar – priserna stiger ännu mer – konstnärerna hittar nya oexploaterade områden där de har råd att bo.
Men landsbygden är stor – och när ett fiskeläge vid kusten blir dyrt går det fortfarande att köpa ett billigt hus 10 minuter inåt landet.
Landsbygden är en inkubator för kreativt skapande och det kreativa skapandet är en tillväxtbooster av stora mått. Kapitalet har förstått det, men när ska samhällsbyggarna och kulturpolitikerna göra det?