”DET ÄR SVÅRT ATT FORSKA PÅ FISKE I NYBROVIKEN.”

Fortfarande lever myten om att akademisk kunskap är något för staden.
På samma sätt frodas myten om att man på landsbygden möjligen är ”bondslug” och att det ibland skapar en och annan entreprenör. Men sanningen är att en stor del av världens viktigaste forskning sker utanför städerna. Ofta på landsbygden. För den som ska forska på miljö, energi och mat är det nödvändigt att vara på plats. Och arbeta tillsammans med de som jobbar praktiskt med frågorna.

– I våra utvecklingsprojekt med algodling måste vi ha nära kontakt med de lokala fiskarna. Det säger Fredrik Gröndahl, prefekt vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Han är chef för algproduktionsprojektet Seafarm. Där man odlar alger som kan bli till både mat, hälsokostpreparat, nedbrytbar plast, gödningsmedel och biogas.

– Jag tar del av fiskarnas kunskap om väder och vind, de hjälper till med provtagning, och behöver vi hitta en viss art vet de exakt var man ska leta efter den.

Det finns dock ytterst få fiskare i storstädernas innerområden. Därför pendlar Fredrik Gröndahl mellan Stockholm, där han har en övernattningslägenhet, och den bohuslänska skärgården där familjen bor. Tre dagar i veckan ägnar han sig åt undervisning på KTH, de övriga två är det forskning på Skaftö som gäller.

Det sprids ofta en myt om att kunskap bara finns i stora städer och på de stora universiteten. Det stämmer på en del områden, men på många andra plan är det helt fel. En stor del av den mycket avancerade forskningen i Sverige och i världen sker på landsbygden – av naturliga skäl.

– Ska vi forska på framtidens livsmedel eller energiproduktion måste vi finnas där råvarorna finns, och det är ju per definition på landet, fortsätter Fredrik.

När odlingarna kommer igång kommer vi också att behöva anställda som är vana vid att vara på sjön, fiskare som slutat fiska och gått upp på land är ovärderliga, säger Fredrik Gröndahl.

– Här handlar det om att flytta produktion från staden till landet, och det finns väldigt många människor som gärna vill bo på öarna. När odlingarna kommer igång kommer vi också att behöva anställda som är vana vid att vara på sjön, fiskare som slutat fiska och gått upp på land är ovärderliga, säger han.