Om landsbygdspolitik och pengar i sjön.

Det är skillnad på pengar och pengar.

Som i det privata när vi veckohandlar och jag berättar för min dotter att hon redan har muffinsformar – att vi inte kan slösa hur som helst. Samma kväll beställer jag ett fiskespö för 2 000 spänn. Vilket fynd!

Eller i det offentliga där landsbygdspolitiska satsningar kan lanseras med pompa och prål – och samtidigt vara fullständigt otillräckliga.

Just nu pågår två processer för att utveckla ny landsbygdspolitik i Sverige. Bra! Äntligen rejält med pengar till satsningar som gör skillnad i Sveriges landsbygder, tänker du? Nu när statsbudgeten verkar vara en brunn utan botten och valet närmar sig. Inget är ännu avgjort, men jag skulle sätta mina sista slantar på att det knappt kommer några nya pengar alls.

Från Hela Sverige har vi till leda lyft behovet av att återstarta landsbygdspolitiken från 2018. Den som trots goda intentioner aldrig lyfte – där pengarna som först fanns för politikens genomförande har tagits bort av nuvarande regering. Dessutom behöver politik formas och omformas i samtiden.

Dubbla initiativ till förnyelse

Snudd på varje nyhetssändning illustrerar den polykrisernas tid vi nu genomlever. Där Sveriges landsbygder såklart påverkas av kriser och krig på samma sätt som landet i övrigt, men där landsbygdernas resurser också hamnat i centrum av framtiden. Här finns en snudd på existentiell nerv i frågor som berör naturresurser, livsmedelsproduktion, säkerhet och omställning. Men här finns också hopp och handling – landsbygdernas civilsamhällen fungerar som experimentverkstad och finner svar på allt från bostadsbrist till beredskapslösningar.

Mot den bakgrunden var det välkommet när Landsbygds- och infrastrukturdepartementet hösten 2023 drog i gång ett ambitiöst arbete med att förnya landsbygdspolitiken. Anslaget var brett och dåvarande statssekreterare Dan Eriksson lyssnade och log, pratade om hur mål skulle ses över, myndigheternas roll nagelfaras och civilsamhället stärkas.

Ett knappt år senare tillsatte regeringen (också!) utredningen Svesam – med uppdrag att lämna förslag på hur den framtida landsbygdspolitiken och regionala utvecklingspolitiken ska utformas. Överlappningen var ett faktum. Perspektivet visserligen mer långsiktigt än i översynen av landsbygdspolitiken, men också här fanns frågorna om politikens mål och inte minst de nationella myndigheternas roll för att hela Sverige ska leva.

Risk för glapp

Senare på kvällen bjuder min dotter mig på nybakt. Och bara en stund senare frågar min fru om jag vill ha en bulle från samma plåt. Belåtet kan jag konstatera att den andra var lika välsmakande som den första. Kanske blir det likadant med utredningarna?

Jag föreställer mig hur välskräddade byråkrater skyndar fram i långa korridorer, jagade av prestationskraven att tänka störst och mest framsynt.

Naivt av mig, minst sagt. Rollfördelningen har nu klarnat och plötsligt framstår det i stället som att det finns en uppenbar risk för glapp. Där Svesam blickar framåt och översynen av landsbygdspolitiken bakåt – men båda saknar kraftfulla åtgärder i nuet. Inte minst vad gäller pengar.

Samtidigt är pengar inte allt. Den med dyrast fiskespö fångar inte (alltid) störst fisk.

Svesam får lämna förslag på nya insatser (som teoretiskt sett kan innehålla pengar), men i stort handlar utredningen om strukturella frågor. Det måste finnas ett system som hänger ihop – med tydliga mål för vad landsbygdspolitiken ska åstadkomma och stringenta idéer för hur vi tar oss dit.

Landsbygdernas behov en del i alla beslut

Innehållet i utredningens delbetänkande från juni 2025 har drag av novemberhimmel – tunga textsjok tornar upp sig som ett av alla lågtryck från väster. Ändå ser jag ljus. Det handlar om ambitionen att göra landsbygdsfrågorna till en angelägenhet för många andra politikområden. Där behoven ska vägas in i allt beslutsfattande – istället för att hanteras i efterhand via extraanslag och presskonferenser. På så sätt formas också en mer transformativ politik, där det är bakomliggande orsaker och inte symptomen som adresseras. Dessutom skapar det utrymme för att hantera de snabba förändringar i omvärlden som verkar vara det nya normala.

Och då är vi tillbaka till det där om pengar och pengar: Bakom landsbygdspolitiken som lanserades 2018 stod samtliga partier, men ändå uppgick finansieringen till långt under 1 promille av statsbudgeten – varav det mesta var mer nött än nytt.

Att de nuvarande processerna ska åstadkomma mer än det då slående otillräckliga verkar inte sannolikt. Men kan Svesam – och för den delen också översynen av landsbygdspolitiken – lämna förslag som gör landsbygdsperspektiven tydligare inom politiken som helhet… ja, då behövs ju inte separata pengar i samma utsträckning. Tänk om landsbygdernas behov på allvar skulle finnas med i diskussionen om hur de 1 200 miljarderna till infrastrukturen ska spenderas? I ett kraftfullt kommunalekonomiskt omfördelningssystem? Eller i en mer geografiskt balanserad utformning av ROT-avdrag och statliga räntesubventioner?

Samtidigt är det ett långsiktigt arbete som kräver förändringar i hur politik utformas, genomförs och följs upp. Det räcker inte med förslag i en utredning eller två, utan förändringarna måste säljas in till de andra departementen. Ett kraftprov som fodrar byråkrater lika uthålliga som bärplockare på en blötmyr – och politiker som visar ledarskap och handlingskraft.

Det nya spöt för var förresten pengar rakt i sjön. Jag har sålt det för hälften av vad jag gav. Jag insåg att det inte är fler spön jag behöver, utan bättre vatten att fiska i. Så nu finns faktiskt pengar över till de där muffinsformarna.