När intog Hooja Rosenbad?

Ytligt sett finns det få likheter mellan regeringens kanslisvenska i samband med budgetlanseringen och Hoojas livsglada rim i sin skogsdisco.

Men kanske är det en förhastad slutsats. Eller vad sägs om ”Fan, jag har slut på snus och inte råd att tanka nu” i den lite vemodiga Går det bra? Nu direkt adresserad genom regeringens förslag att sänka momsen på snus och insatserna för att få ned priset på drivmedel.

De nya miljonerna till  underhåll av enskilda vägar är gissningsvis en direkt respons på Grusväg, som legat högt på topplistorna tidigare i år. Kanske ligger också Hooja bakom regeringens strävan att tillåta gårdsförsäljning av alkohol – även om de antagligen bryr sig mer om konsumentledet än producentledet.

Med spänning väntar vi på nästa presskonferens. Är det då dags att dubbla momsen på fruktdrinkar – efter att Banan Melon Kiwi & Citron fått pris som Årets låt – för varför bland ut?

Men låt oss bli allvarliga. Den samlade bilden av budgeten saknas fortfarande och klart är att landsbygdspolitiken inte är en enstaka hit.

Den som med kraft vill driva politik för att Sveriges landsbygder ska vara livskraftiga har grovarbete att göra utanför strålkastarljuset. Enskilda satsningar i budgeten kan vara viktiga (och sannolikt nödvändiga) men aldrig tillräckliga.

För det första behöver regeringen se landsbygdernas behov inom politiken som helhet.

Visst dominerar skog och jordbruksmark de rent rumsliga aspekterna – men efter många årtionden av rationaliseringar är det numera inget särskilt med livet i landsbygder. Människor jobbar med ungefär samma saker oavsett vad de bor, drömmer samma drömmar. Har samma behov av trygghet, kollektivtrafik och utbildning. Och visst, ångrar samma saker efter en helg i Kåbdalis.

I praktiken betyder det att hela regeringen behöver ta ansvar för att möta bredden av utmaningar där det är glest mellan husen. Det är svårt nog att driva till exempel en bostadspolitik för expansiva städer – men hur möta behoven på platser med helt andra kommersiella förutsättningar? Och är det rimligt att du på vissa platser måste köra många mil för att besiktiga ett kåpsläp?

För det andra behöver regeringen stärka uppföljningen av hur det går för Sveriges landsbygder. Ingen fråga att bli folkkär på (eller skriva låtar om). Ändå är det vad som krävs.

Ta budgetpropositionen. Den ska hjälpa våra riksdagsledamöter att följa en tänkt kedja mellan politiska mål, genomförda insatser, uppnådda resultat och regeringens budgetförslag. Problemet är att den är snudd på geografiskt blind. Som att köra skoter i snöstorm – utan googles. Målen saknar i stort geografiska perspektiv och resultatredovisningen ger en otillräcklig bild av utvecklingen i landet.

För det tredje behöver regeringen hålla ut, vilket är en stor utmaning i en tid när den politiska dagordningen har hållbarhet som en skolmatsedel.

För vad betyder tillfälliga pengar till att lappa igen tjälskott – när de 800 miljarder som hanteras inom den tolvåriga nationella planen för transportinfrastrukturen bara gör hålen djupare? Det krävs onekligen beslutsamhet från den som vill skapa förutsättningar för att hela Sverige ska leva.

Med det sagt: Tack för festen och stort grattis till alla framgångar Hooja! Nu är det hög tid också för vardag och varför inte till tonerna av skogsdisco?