Om demokrati och utsikten från ditt köksfönster.

Samtidigt är demokratin det kanske största framtidsprojektet av alla. Den skapar fred och välstånd – demokratiska länder krigar inte mot varandra. Den skapar pluralism som ger människor rätt att leva sina liv var de vill, med vem de än älskar (ja, under förutsättning att kärleken är ömsesidig). Och dessutom är alternativet alltid så mycket värre. Men möjligen kräver demokratin mer omsorg än koftan jag knappt bryr mig om att vädra längre.

Dubbla signaler om demokratins tillstånd

Det är inte alldeles enkelt att förstå hur demokratin mår i Sverige. Å ena sidan rankas vi mycket högt i internationella demokratiindex – med väl fungerande val och institutioner. Å andra sidan finns till exempel utmaningar med det forskarna kallar polarisering. Själv tänker jag på det som argsinthet. Ett högt tonläge där vi med ansträngd andning och förenklade argument försvarar en sedan länge bestämd uppfattning – oavsett om den fortfarande är rimlig. Genom polariseringen ökar betydelsen av vem som säger något jämfört med vad denne någon säger. Det kan i sin tur innebära att vi inte lyssnar på människor som tillhör andra grupper än vi själva – vilket leder till att fakta, sanning och sans förlorar i betydelse. Både inom politiken och samhället som stort.

Men, som vanligt är verkligheten allt annat än enkel. Vi har alla en hel massa (och olika viktiga) grupptillhörigheter som varierar med vilka vi är. Förutom givna faktorer som kön, ålder och etnicitet kan vilket parti du röstar på vara en sådan. Vilket lag du håller på en annan. Själv tillhör jag gruppen som gillar att fiska gädda – vilket här i Jämtland kan uppfattas lika provocerande som att stjäla cyklar (eftersom normen är att fiska öring).

En av samhällets stora grupptillhörigheter hänger ihop med var du bor och följden är att en av polariseringens fronter går mellan land och stad. Politiker som balanserar sin partitillhörighet med förankringen på en viss plats sprider därför en alldeles särskild stjärnglans på det demokratiska himlavalvet. Genom den svenska indelningen i valkretsar blir de garanter för att människor i hela landet har en röst i riksdagen. De kan fånga upp lokala opinionsvindar, stå upp för regionala behov och spela in perspektiv till den nationella politikutvecklingen – men har också en symbolisk funktion. Det sistnämnda knappast ett mål i sig, men heller inte oviktigt i en tid när grupptillhörigheter verkar bli allt viktigare.

Tendenser som luckrar upp

Det finns skäl att lyfta några tendenser som verkar luckra upp sambandet mellan plats och politik – även om förändringarna inte bara rör relationen mellan land och stad.

• Mandatfördelningen i riksdagen följer invånarantalet i Sveriges 29 valdistrikt. Den demografiska utvecklingen har under en lång tid därför bidragit till att (helt i enlighet med hur systemet ska fungera) fler mandat går till valkretsar där befolkningen vuxit. Valmyndighetens sammanställning visar att län som Jämtland, Kalmar Norrbotten och Värmland har förlorat mandat sedan 1990-talet – och att valkretsarna för våra fyra största städer nu har fler mandat än övriga Sverige tillsammans.
• I riksdagsvalet 2022 använde Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna så kallade rikslistor, där samma personer stod på valsedlar i hela Sverige. Detta som ett sätt för partierna att säkra upp vilka personer som valdes in till riksdagen. För Sverigedemokraternas del ledde det bland annat till att politiker från Västra Götaland företräder Skåne i riksdagen och vice versa – till bådas förtret. Andra exempel finns i Jämtland och Västerbotten, som representeras av personer från en annan del av landet.
• Ministrarna i den nya regeringen dominerade nyhetsflödet under dagar, innan fokus riktades mot den faktiska politiken. Som vanligt letade media lik i garderober, men visst ljus hamnade också på att ingen av de 24 ministrarna bor i Norrland.

Jag skriver detta just hemkommen från en gästföreläsning på Jämtlands gymnasium. En dubbeltimme med fokus på platsens betydelse för oss som personer och samhället i stort. Av ren nyfikenhet lyfte jag också frågan om vad dessa 18-åringar från Norrland tycker om att regeringen inte har någon minister som bor i Norrland. Reflektionerna var både balanserade och nyanserade: En tjej långt bak säger att alla ministrar måste vara kompetenta – men nog finns väl sådana personer här också? En kille långt fram tror att regeringen nu kommer ha svårt att förstå hur det är att bo i Norrland. En av lärarna bryter in och frågar vad jag tänker om signalvärdet?

Som helhet tror jag att en handfull ministrar från Norrland hade stärkt perspektiv som nu knappast kommer naturligt. Jag tror också att det gör regeringen sårbar. Som till exempel när den lägger många miljarder på ett elprisstöd till södra Sverige (oavsett om det är motiverat eller inte). Eller vid en eventuell sammanslagning av elprisområdena, vilket enligt experter kan komma att dubbla elpriserna i de norra områdena men ändå bara marginellt minska priserna i de södra områdena.*

Utsikten från köksfönstret som utgångspunkt

Vissa hävdar att det inte spelar någon roll var de förtroendevalda bor eftersom det är partierna och inte personerna som styr politiken. Och visst har de rätt.

Andra hävdar att det spelar avgörande roll eftersom alla politiker också är just personer – och som alla andra bär de på unika erfarenheter som till exempel kommer av att bo på en viss plats. Givetvis har de också rätt.

Det svenska valsystemet bygger på just denna dubbla representation. Både den geografiska och den ideologiska aspekten avspeglas i det rådande systemet med partier och valkretsar. Utgångspunkten för den geografiska principen är att du, jag och varje politiker formas av utsikten från våra köksfönster. Ett möjligen banalt uttryck är hur ledamöterna sitter i riksdagen, där deras platser följer valkretsarna och inte partitillhörigheten. Om hur den geografiska hemvisten sedan tar sig uttryck i faktisk politik har statsvetarna tyvärr lite att säga. Men visst är det svårt att bortse från att den vardagliga miljö vi vistas i spelar roll för hur vi förstår samhället och vilka förslag en politiker väljer att prioritera framför andra.

Själv tror jag det är dåligt för Sverige om den po­­­litiska maktens geografiska känselspröt förtvinar. Politiken riskerar att förlora sin förmåga att identifiera och prioritera politiska insatser som gynnar likvärdigheten i landet. Idéutvecklingen blir likriktad. Det urbana perspektivet stärks. Jag är också övertygad om att det driver polarisering och konsekvenserna av det är svåra att överblicka. Kanske har det kraft nog att förändra vårt land i grunden.

Visst handlar politik om att kämpa för frågor från den egna agendan. Men i en värld av kriser och högt omvandlingstryck handlar det också om att förstå och fatta beslut i en ström av frågor som snabbt dyker upp, för att inom ett andetag försvinna utom synhåll. I det läget handlar politiken lika mycket om förmåga till omdöme. Att instinktivt kunna väga samman det självupplevda (som till exempel kommer av att bo på en viss plats) med faktakunskap och sin ideologiska kompass.

Kanske måste inte alla betala 35 kronor i kommunalskatt eller se barnens kulturskola läggas ned för att frågan om kommunal utjämning ska komma upp på den politiska dagordningen. Men några behöver göra det. För annars är risken uppenbar att inte mycket blir gjort.

Lokala partier som motvikt

Ett i sammanhanget muntrare perspektiv på geografisk representation handlar om lokala** partier. De kan fungera som motvikt till detta fjärmande från plats – grundligt jordade, inte sällan aningen enögda.

Jag bestämmer mig för att ta hjälp av Gissur Erlingsson, professor vid Centrum för kommunstrategiska studier, Linköpings universitet, för att förstå mer. Han disputerade 1999 med en avhandling om lokala partier, och vet det mesta som är värt att veta om lokala partier.

Gissur Erlingsson är något sen till vårt möte. Antagligen akademisk kvart tänker jag, men det visar sig att han bara hade svårt att hitta parkering. En vardaglig påminnelse om att inte dra för snabba slutsatser

Utan att ha samlade siffror från valet 2022 är hans intryck att det var mycket väsen om lokala partier inför valet, men att det blev ungefär som det brukar – med invalda lokala partier i cirka hälften av de svenska kommunerna.

Gissur Erlingsson bekräftar den någon fragmentiserade bild jag har av lokala partier. De är i första hand ett fenomen utanför storstäderna, även om de förekommer där också. Och framgångarna handlar ofta om att de förmår mobilisera kring en genuint lokal fråga, som till exempel skola, sjukvård eller infrastruktur. Gärna i kombination med en lokal kändis. Kanske har de etablerade partierna missat att fånga upp en viktig opinion. Eller så har de bara struntat i den.

Samtidigt betonar Gissur Erlingsson att vi ska skilja på de lokala partiernas framgång i valen och deras uppkomst. Att starta ett parti kräver entreprenörskap. Dessutom kostar det tid, energi, privatekonomi och inte sällan social status. Därmed bildas inte heller alla lokala partier som skulle kunna bildas – eller motiveras utifrån hur väl de etablerade partierna sköter sig.

Jag tänker att människorna bakom de lokala partierna måste vara samma typ av människor som engagerar sig inom civilsamhället – för att bygga en idrottshall, utveckla ett nytt bostadsområde eller rädda en skola. Och sannolikt ligger det mycket i detta. Gissur Erlingsson har tillsammans med sin kollega Susanne Wallman Lundåsen sett att de som röstar på de lokala partierna visserligen misstror den lokala politiska eliten – men har stor tillit till andra människor och samhället i stort. Det betyder att de också ofta är aktiva inom civilsamhället.

Krångligt – på ett bra sätt

De lokala partierna gör demokratin aningen krångligare. Fler partier bidrar både till att det blir svårare att komma överens och att ansvarsutkrävande kan bli otydligt. Samtidigt kan de lokala partierna fungera som ventil för frågor som är viktiga för den lokala väljarkåren. Människor röstar i stället för att knyta handen i fickan – fler får sina preferenser tillfredsställda.

Vad som händer med de lokala partierna i framtiden är inte alldeles enkelt att säga. När Gissur Erlingsson tittar i backspegeln ser han att fluktuationerna varit ganska små de senaste valen. Runt fem procent röstar på lokala partier i kommunalvalen. En slutsats är därför att vi nått ett slags jämnviktsläge. De lokala partierna är här för att stanna. Och även om enskilda partier inte överlever mer än en mandatperiod kommer det hela tiden nya.

Med spåkulan i handen målar Gissur Erlingsson också upp ett annat scenario. Där vi står på tröskeln till en recession som leder till nedskärningar i välfärden, vilket med lärdomar från 1990-talet kan antas skapa momentum för lokala partier. Ett scenario där fler lessnar på det ideologiska spelet och polariseringen inom det etablerade systemet.

En vetskap som värmer mer än koftan

Avslutningsvis kan det finnas skäl att påminna om hur politiska brännpunkter i vår tid sätter olika avtryck på olika platser. Ett exempel gäller invandringen, som på vissa platser förknippas med segregation och på andra platser ses som en nödvändig beståndsdel för att klara kompetensförsörjningen både inom välfärden och industrin. Ett annat exempel gäller behovet av grön omställning. Den övergripande strategin om en storskalig elektrifiering riktar där fokus mot frågor som digital infrastruktur, elproduktion och mineralutvinning – vilket alla är frågor med skiftande förutsättningar på olika platser. Sverige är alltså inte bara en helhet – utan också summan av våra delar. Möjligen krångligt. Men också ett grundvillkor för framtidens politikutveckling. Dessutom ett synnerligen gott skäl att vårda relationen mellan plats och politik.

De lokala partierna kan såklart inte kompensera för brister som riskerar att uppstå om bandet mellan plats och politik försvagas på den nationella nivån – eller den polarisering som verkar öka i hela samhället. Men jag tänker att de är en nyttig påminnelse om det där om att demokratin behöver omsorg. En vetskap om att någon reagerar när saker går fel.

Och banne mej om det inte värmer mer än koftan som nu hänger på en stol bredvid mig.

* Elmarknadsanalytiker Bengt Ekenstierna i en intervju med SVT, 19 oktober 2022.

**Den korrekta benämningen är övriga partier, men de allra flesta kandiderar bara till valen i en kommun eller region, varför de i denna text kallas lokala.

Att reflektera över

• Hur tror du din uppfattning om samhället påverkas av var du bor?
• Hur tror du balansen i Sverige påverkas om alltmer av den politiska makten centreras till storstadsområdena?
• Vad tror du händer med samhället om polariseringen ökar, till exempel mellan land och stad?
• Tror du avsaknaden av ministrar som bor i Norrland kommer påverka regeringens politik?