Från A-traktorer till en svensk senat – samtal om makt, demokrati och framtidens politik för hela landet
Hur skapar vi ett Sverige där människor kan leva, verka och utvecklas oavsett var i landet de bor? Den frågan stod i centrum när Hela Sverige ska leva samlade företrädare för tre tankesmedjor och journalisten och författaren Po Tidholm till ett idépolitiskt samtal på Landsbygdsriksdagen.
På scenen möttes Lisa Pelling från Arena Idé, Eric Luth från Fores, Joakim Broman från Timbro och Po Tidholm. Utgångspunkterna skilde sig åt, men samtalet kom att kretsa kring makt, representation och vem som får sätta agendan för utvecklingen i Sveriges landsbygder.
Tre reformer – tre olika ingångar
När deltagarna ombads lyfta reformer de ville se framöver blev skillnaderna tydliga.
Lisa Pelling pekade på klimatomställningen, välfärden och infrastrukturen. Hon lyfte fram elkonvertering av A-traktorer som ett sätt att involvera unga i omställningen, försvarade betydelsen av ett fungerande Sollefteå sjukhus och efterlyste satsningar på järnvägstrafik för människor i hela landet.
Eric Luth från tankesmedjan Fores och Lisa Pelling från Arena idé har olika ideologiska utgångspunkter men är överens om att staten behöver satsa mer på den svenska järnvägen.
Eric Luth betonade behovet av stora investeringar i järnvägen och argumenterade för att staten borde kunna låna för att bygga ut infrastrukturen. Samtidigt lyfte han fram behovet av att mer av värdet från naturresurser och energiproduktion ska stanna lokalt genom en lokal fastighetsskatt på kraftverk.
Joakim Broman fokuserade på ekonomiska drivkrafter och institutionella reformer. Han argumenterade för att Sverige borde ha infört en fastighetsskatt för länge sedan, att skatteintäkter i högre grad borde följa där människor faktiskt vistas och arbetar samt att regelverk kring markanvändning, miljötillstånd och bostadsbyggande behöver reformeras.
Gemensamt för alla tre var dock att de i olika ordalag efterlyste ett Sverige där landsbygderna får bättre förutsättningar att utvecklas på egna villkor.
Samsyn om järnvägen
En av de frågor där samsynen var störst gällde infrastrukturen.
Både Lisa Pelling och Eric Luth efterlyste omfattande investeringar i järnvägen. Lisa betonade både persontrafikens och godstrafikens betydelse och varnade för konsekvenserna av den växande underhållsskulden.
– När det snöar i Skåne sitter folk fast i dygn för att en långtradare har fastnat. Det godset borde kunna gå på räls, konstaterade hon.
Eric lyfte järnvägen som en grundläggande frihetsfråga och menade att Sverige behöver bättre förbindelser mellan olika delar av landet för att skapa fler möjligheter för människor att leva där de själva vill.
Även om motiven delvis skiljde sig åt – klimat, regional utveckling, robusthet eller tillgänglighet – framstod järnvägen som en av få frågor där en bred ideologisk samsyn kunde skönjas.
Landsbygden ska inte stå med mössan i handen
En annan intressant gemensam nämnare var synen på landsbygdernas relation till staten.
Trots stora skillnader i synen på skatter, marknad och offentlig sektor var flera av deltagarna kritiska till ett system där landsbygder uppfattas som beroende av stöd ovanifrån.
Eric beskrev dagens riktade statsbidrag som en form av statlig allmosa som gör det svårt för kommuner att planera långsiktigt.
Joakim argumenterade på liknande sätt för att landsbygdspolitik inte bör handla om att staten delar ut gåvor, utan om att skapa långsiktiga ekonomiska möjligheter.
Lisa använde ett annat språk men landade delvis i samma slutsats. Hon argumenterade för att mer av de värden som skapas i landsbygder ska stanna kvar lokalt och att människor som bidrar till Sveriges välstånd också ska få ta del av resultaten.
Frågan handlade därför mindre om bidrag och mer om makt över resurser.
Två olika vägar framåt
Samtidigt blev de ideologiska skillnaderna tydliga.
För Lisa handlar mycket om att staten måste investera mer, omfördela resurser och ta ett större ansvar för välfärd och klimatomställning. Hon argumenterade för att en rättvis klimatpolitik måste ta hänsyn till människors vardag samtidigt som samhället ställer om från fossila bränslen.
– Billigare bensin och diesel är en återvändsgränd som låser fast människor i fossilberoende, menade hon.
Joakim såg i stället ett annat grundproblem. Enligt honom hindras utveckling i stora delar av landet av regleringar och tillståndsprocesser som utformats utifrån storstädernas verklighet.
Joakim Broman från tankesmedjan Timbro menade att att drivmedelspriserna fått för stor betydelse i landsbygdsdebatten.
Han tog strandskyddet som exempel.
– I Stockholms skärgård kan man förstå behovet av begränsningar. Men att samma regler ska gälla i Arjeplog eller Ramsele blir absurt, menade han.
Skillnaden mellan dem kan sammanfattas i frågan om landsbygdernas största problem är brist på resurser eller brist på handlingsutrymme? Detta var också ett spänningsförhållande som Malin Rönnblom, professor i statsvetenskap, pratade om på i sin föreläsning tillsammans med Nils Björling från Chalmers tekniska högskola (Bråka och organisera er! – Landsbygdsriksdagen).
Klimatet – konflikt och samsyn på samma gång
Klimatfrågan skapade både konflikt och gemensamma beröringspunkter.
Lisa var tydlig med att landsbygderna både kan vinna på omställningen och riskerar att drabbas hårt av klimatförändringarnas konsekvenser. Hon lyfte särskilt vikten av att unga människor på landsbygden får möjlighet att delta i omställningen i stället för att ställas utanför den.
Joakim invände mot att drivmedelspriserna fått så stor betydelse i debatten.
Han menade att både höger och vänster tenderar att överdriva betydelsen av hur mycket bensin och diesel kostar. På längre sikt kommer transportsektorn ändå att elektrifieras, argumenterade han.
Eric försökte i stället flytta fokus från drivmedel till bredare frågor om mobilitet, frihet och teknik. Han lyfte bland annat potentialen i självkörande fordon och efterlyste en ”landsbygdsomnibus” – ett systematiskt sätt att granska hur olika politikområden påverkar människor utanför städerna.
Samtalets mest radikala förslag: En svensk senat
Det mest uppmärksammade inslaget kom dock från Po Tidholm.
Efter att under flera decennier ha skildrat landsbygdernas utveckling menade han att problemen inte längre kan förstås enbart som frågor om service eller ekonomi.
I stället handlar det om demokrati.
Efter 30 år inom landsbygdsfrågorna har Po Tidholm landat i att det demokratiska systemet behöver reformeras. Han föreslår en andra kammare i riksdagen, som ett sätt att ge alla platser (kommuner) en röst.
Han beskrev hur en allt högre andel av människorna i Sverige bor i städer vilket leder till att allt fler av riksdagens 349 ledamöter väljs av människor med urbana utgångspunkter. Som exempel nämnde han att Stockholmsregionen i dag har fler mandat i riksdagen än hela Norrland tillsammans.
Pos lösning var att införa en andra kammare – en svensk senat.
I hans modell skulle varje kommun utse en senator. Senaten skulle inte ersätta riksdagen men få ett särskilt inflytande över frågor som rör kommunernas och regionernas förutsättningar, exempelvis markanvändning, naturresurser och välfärdens finansiering.
– Senaten skulle stärka den territoriella representationen i vårt demokratiska system snarare än att bli en kopia av partipolitiken Platsen behöver också få en röst, argumenterade han.
Förslaget är långt ifrån politisk mainstream, men väckte stort intresse i panelen.
En ovanlig landsbygdspolitisk diskussion
Det som kanske gjorde samtalet mest intressant var att det i relativt liten utsträckning handlade om de frågor som ofta dominerar den landsbygdspolitiska debatten.
Vargar, bensinpriser och enskilda stödformer nämndes visserligen. Men deltagarna återkom gång på gång till större frågor:
- Vem har makten över marken?
- Vem får del av värdet från naturresurserna?
- Hur ska kommuner kunna planera långsiktigt?
- Hur påverkar Sveriges institutioner möjligheten att föra politik för hela landet?
- Och hur säkerställer vi att människor i olika delar av Sverige faktiskt blir representerade när beslut fattas?
Det gjorde samtalet mer till en diskussion om samhällsbygget i stort och mindre till en diskussion om enskilda reformer och sakfrågor som varierar över tid och politiska utspel.
Från landsbygdspolitik till demokratifråga
Kanske var det också den viktigaste slutsatsen.
Trots skilda ideologiska perspektiv fanns en bred samsyn om att utvecklingen i Sveriges landsbygder inte enbart avgörs av enskilda satsningar eller stöd.
Den avgörs också av hur makt, resurser och inflytande fördelas mellan olika delar av landet.
Frågan om hela Sverige ska leva handlar därför inte bara om service, transporter eller riktade stöd. Den handlar i allt högre grad om hur demokratin fungerar när befolkning, kapital och beslutsmakt koncentreras till allt färre platser.
Och just där, i skärningspunkten mellan landsbygdspolitik och demokrati, tycktes de fyra deltagarna hitta en gemensam fråga som sträcker sig långt bortom traditionella höger-vänster-konflikter.