Blåljus i hela landet.

Längre responstider i landsbygder

Likvärdigheten brister i när det gäller blåljusverksamheten i Sverige. Sett till storlek är den genomsnittliga responstiden för ambulans och räddningstjänst ungefär dubbelt så hög i de befolkningsmässigt minsta kommunerna jämfört med de största. Skillnaderna blir ännu tydligare när vi jämför enskilda kommuner. För ambulans skiljer nästan en halvtimma i genomsnittlig responstid mellan Pajalas 41,2 minuter och Tranås 11,4 minuter, vilket avspeglar kraftigt skilda förutsättningar vad gäller avstånd. Responstiderna för räddningstjänsten är något kortare, med ett spann från 29,7 minuter i Arjeplog till 7,5 minuter i Tranås.

Värt att notera är att det är relativt få kommuner med genomsnittliga responstider på över 25 minuter.

Till de genomsnittliga responstiderna kommer stor sårbarhet när enstaka utryckningsenheter ska täcka stora ytor. Sker det då två händelser samtidigt med långa avstånd emellan kan väntetiderna i vissa fall räknas i timmar.

Inga siffror från polisen

Det finns inga detaljerade siffror att tillgå för polisens responstider. Detta som ett skydd för polisens brottsbekämpande verksamhet. Det finns dock inga indikationer på att problemen med likvärdighet är mindre för polisen än för ambulans och räddningstjänst. I glesa landsbygder täcker enstaka polispatruller mycket stora ytor och siffror från den så kallade Medborgarundersökningen visar att människor i landsbygdskommuner är mindre nöjda med polisens lokala närvaro än människor i större kommuner. Nöjdheten med den lokala närvaron säger nödvändigtvis inget om responstider, men polisen själv bedömer att en stark lokal närvaro ska ses som en central del i det brottsbekämpande och trygghetsskapande arbetet. Överlag är nöjdheten med polisen betydligt lägre än för räddningstjänsten, som åtnjuter mycket stort förtroende i alla typer av kommuner.

Konsekvenser för liv och hälsa

Konsekvenserna av långa responstider slår direkt mot kvaliteten i blåljusverksamheten – oavsett om det handlar om brott, bränder eller sjukdomsfall. Problemet är inte bristande likvärdighet i sig, utan att det tar för lång tid på många platser när varje minut spelar roll. Allra mest avgörande är i många fall responstiderna för ambulans. En stärkt förmåga att rädda liv vid hjärtstopp utanför sjukhus gör att trycket på ett snabbt första omhändertagande ökar. Samtidigt handlar det då om att komma ned till responstider på långt under 10 minuter vilket inte är möjligt på så många platser. Fler hjärtstartare kan därför göra stor skillnad i både landsbygder och städer. Också samverkan mellan regioner och kommuner har betydelse för att korta responstiderna. Genom I väntan på ambulans (IVPA) larmas räddningstjänst ut vid akuta sjukdomsfall där de snabbare kan vara på plats och påbörja ett omhändertagande.

Trygghet och oro sida vid sida

Tryggheten är på många sätt stor i landsbygder, men bristen på likvärdighet skapar oro. En Sifo-undersökning som Hela Sverige ska leva låtit göra visar att dubbelt så många människor som bor på mindre orter är oroliga (6 av 10) för att hjälpen inte ska hinna fram i tid, jämfört med människor på större orter (3 av 10).

Oron stiger med åldern och är som störst hos människor som sympatiserar med Sverigedemokraterna och som lägst hos de som sympatiserar med Miljöpartiet. De längsta responstiderna finns i norra Sverige, men det avspeglas inte i oron. Oron är i stället något högre i västra och södra Sverige.

Hela Sverige ska leva menar att känslan av att inte kunna lite på att hjälpen kommer riskerar att vidga klyftan mellan landsbygder och städer. Bristerna inom blåljusområdet är inte en enskild företeelse – utan ska ses i ljuset av en samlad reträtt av offentlig service under flera årtionden. Oron är heller inget unikt för Sverige. När EU-kommissionen under 2020 tog fram en långsiktig vision för Europas landsbygder upplevde ungefär en fjärdedel av landsbygdsbefolkningen att de var övergivna av samhället.

En något annorlunda bild framträder i databasen Kolada. Siffrorna berättar där till exempel om både betydligt färre anmälda våldsbrott i landsbygdskommuner och en mindre oro att drabbas av våldsbrott, jämfört med andra typer av kommuner.

Civilsamhället fungerar som krockkudde

Civilsamhället fyller en viktig funktion som komplement till blåljusverksamheten i landsbygder. Ett exempel är som resurs när antalet hjärtstartare nu snabbt ökar i Sverige, där föreningar och bygdegårdar är en viktig del av infrastrukturen. För de 10 000 människor som årligen drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus kan detta vara livsavgörande. Ett annat exempel är Grannsamverkan, som både bidrar till att förhindra och lösa brott där polisens resurser inte räcker till. Ett tredje exempel är civilsamhällets funktion i samband med större samhällskriser, som till exempel pandemin och skogsbränderna 2018.

Olika typer av blåljus

Vi har i sammanhanget valt att prata om blåljus som ett samlat begrepp. Med detta avser vi såväl polis, som ambulans och räddningstjänst. Det finns stora skillnader mellan dessa verksamheter, både vad gäller utmaningar och resurser – bland annat som följd av att de har olika huvudmän. Avsikten är att på övergripande nivå synliggöra bristerna i likvärdighet och de konsekvenser som följer i dess kölvatten. Men vi lyfter också konkreta förslag som vi menar är rimliga att genomföra, eller kan ligga som grund för en diskussion om andra insatser.

Det är inte möjligt att svinga ett trollspö för att skapa en likvärdig blåljusverksamhet i hela landet – både strukturella och naturgivna förutsättningar skiljer sig åt och skapar komplexa utmaningar. En sådan gäller till exempel utmaningar med kompetensförsörjning – där bristen på poliser och deltidsbrandmän är mycket stor i landsbygder. Därför är inte detta heller ett ensidigt krav på mer resurser. Vi menar att det behövs flera typer av åtgärder – och att landsbygdsperspektivet blir mer framträdande som en integrerad del av blåljusfrågorna på såväl lokal som regional och nationell nivå.

Trygghet ska inte vara en fråga om adress – oavsett om du bor i en förort eller landsbygd.

Tre förslag till åtgärder

• Som ett första förslag föreslår vi att regeringen tar fram en modell för hur en maximal responstid för blåljusärenden kan införas som ett sätt att driva på kortare responstider. En enkät som Hela Sverige ska leva genomfört 2022 visar att det finns en klar majoritet för den idén hos regeringspartiernas riksdagsledamöter. Samtidigt behöver modellen utformas med varsamhet – det får inte medföra att resurssvaga kommuner och regioner sitter med Svarte Petter.
• Maximal responstid kan fungera som ram för att korta responstider, men behöver också fyllas med innehåll. Som ett andra förslag menar vi därför att regeringen bör ta ett samlat grepp för att utveckla blåljusverksamheten utifrån skiftande förutsättningar på olika platser. Det handlar bland annat om att stimulera till organisatorisk innovation och dra nytta av teknikutvecklingen, där försöksverksamhet kan vara en viktig beståndsdel.
• Givetvis är det också en fråga om resurser i förhållande till geografiska och demografiska förutsättningar. Som ett tredje förslag menar vi därför att regeringen bör inleda en översyn av skattesystemet, med målet att kommuner och regioner får rimliga villkor för sin verksamhet. Under senhösten 2022 är det angeläget att se både de korta och långa perspektiven i detta. På lång sikt genom en alltmer utmanande försörjningskvot i landsbygdskommuner – där allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler äldre. På kort sikt genom de tuffa ekonomiska tider som väntar i spåren av inflation och lågkonjunktur.

Läs debattartikel i Aftonbladet om att det brådskar för blåljusfrågorna.

Dela gärna vidare inlägg på Facebook om att vi behöver Blåljus i hela landet.