Social innovation från samtid till framtid.

Men låta oss krångla till det. Den förmågan kan också beskrivas i termer av social innovation. Möjligen lite högtravande, men också lärorikt. Att klä det på många sätt självklara i en ny språkdräkt.

I landsbygder kan sociala innovationer bidra till massor av nyttigheter. Till att bevara butiken eller utveckla helt nya boendemiljöer. Eller till att bygga bredband, ploga vägar och leverera nyskapande kulturevenemang.

I ett större perspektiv är dagens samhälle ett resultat av en hel massa okoordinerade processer, med civilsamhället som viktig del. Mycket av vår välfärd uppstod som just sociala innovationer. Eller vad sägs om hemtjänst, folkbibliotek och folktandvård – bara för att ta några exempel?

Forskningen formulerar det som att sociala innovationer i landsbygder ofta motiveras av platsrelaterade utmaningar och behov. Civilsamhället blir genom det en katalysator för utveckling, men också en krockkudde när offentliga och kommersiella aktörer kört i diket.

I korthet betecknar begreppet allt det som handlar om att utveckla och förverkliga nya verksamheter, tjänster, metoder, mötesplatser eller andra lösningar, med sociala mål och medel.

Det sistnämnda är centralt. Social innovation sker inte i slutna rum – eller räknas hem som aktieutdelning till några få. Samskapandet är i centrum.

Det tekniska tänkandet

Mer vanligt är antagligen att se innovation som något tekniskt – ofta i laboratoriemiljö. Snudd på mytisk, men ändå älskad och omhuldad. Kanske för den där oslagbara potentialen att skapa välstånd och (får vi hoppas) lösa samhällsutmaningar.

Det räcker att titta snabbt på den 100-i-topp-lista som blev resultatet när Tekniska muséet lät medborgare rösta på de viktigaste innovationerna genom alla tider. Här finns eldstaden, hjulet och jordbruket, men också nykomlingar som ångmaskinen, elektriciteten och vaccinet.

Det är helt enkelt svårt att se föreställa sig hur samhället skulle se ut om det inte var för människans förmåga att (tillsammans) tänka nytt – på både gott och ont.

Vi har till och med särskilda begrepp för vår benägenhet sätta tilltro till den förmågan.

Ett av dem är pro-innovation bias, vilket betyder att vi tror mer på det nya än det beprövade. Kanske leder det till att vi ger upp för tidigt, förbiser redan existerande lösningar eller prioriterar ned konventionella (men fungerade) insatser.

Ett annat är innovation frenzy, där vi hela tiden utvecklar nya lösningar innan de gamla hinner skapa nytta för människor, företag eller samhällen. Här är det svårt att inte reflektera över alla de projektmedel som finns i omlopp, vars hela poäng är att miljard för miljard bidra med nya metoder och verktyg att driva utveckling på.

Möjligen gillar vi innovation så mycket att vi liksom låser oss vid invanda föreställningar. Om hur det uppstår. Och var, såklart. Med följden att vi inte tar vara på den fulla potentialen.

Malin Lindberg, professor vid Luleå tekniska universitet, menar att politik och forskning om innovation främst fokuserat på teknik och industri, även om retoriken ändrats över tid. Allra mest inne år 2023 är dock begreppet systeminnovation, som innehåller både sociala och tekniska perspektiv. Malin menar ändå att när en tung aktör som myndigheten Vinnova nu utvecklar nya stödformer för att lösa samhällsutmaningar under kommande år, verkar mycket förbli vid det gamla.

”Snacket låter annorlunda men medlen verkar fortfarande fördelas utifrån gamla mönster”

Potentater och delegater

Samma dag jag och Malin ses är energi- och näringsminister Ebba Busch värd för en europeisk policykonferens om så kallad deeptech. Fler än 500 deltagare, med riskkapitalpotentater och offentliga delegater i samma båt.

En typ av innovationsfrämjande arbete, behagligt distanserad från den verkliga världen på Arlanda XPO. Men just i det där storskaliga och tekniska perspektivet är Sverige en stormakt. I ett så kallat innovationsindex där fler än 130 länder rankas hamnar vi regelmässigt på pallplats – bäst i Europa.

Genom sin forskning bidrar Malin med ett annat perspektiv. Trots dockningsstationen vid ett tekniskt universitet är Malin rent akademiskt statsvetare, med ett betydligt större intresse för människor än maskiner.

Efter grundutbildningen i statsvetenskap hade hon möjlighet att stanna kvar som doktorand, men valde att flytta från Östersund till Vilhelmina för att jobba inom ett så kallat lokalt resurscentra för kvinnor. Det var en regionalpolitisk jämställdhetsinsats, som där i Västerbottens inland också synliggjorde frågor kring landsbygdernas villkor. Till det senare bidrog sannolikt också att insatsen idémässigt uppstod genom den kvinnogrupp som bildades inom ramen för folkkampanjen Hela Sverige ska leva i slutet av 1980-talet. Det skulle dock dröja till den regionalpolitiska propositionen 1993 innan idén fick fäste i de byråkratiska strukturerna och därefter finansiering.

Kanske är det något förenklat men intrycket är att det är på samma stig som Malin vandrat sedan dess, även om den naturligtvis vindlat. Valet som ledde till Vilhelmina ledde till forskningsfinansiering, vilket öppnade upp den där lite motvilliga akademiska karriären. Nu beskriver hon det som sin drivkraft att öka kunskapen om vad innovation kan vara – och hur det kan skapa utveckling i landsbygder, där inte minst civilsamhället spelar en central roll.

Passion och frustration

Den svenska demokratin och vårt välfärdssamhälle bygger i stor utsträckning på de ytterst framgångsrika innovationerna valsedeln och skattsedeln. Samtidigt finns områden i samhället där det offentliga inte räcker till – och det kommersiella inte finner lönsamhet. Det gäller inte minst i vissa typer av landsbygder där samhällsservicen tunnas ut över tid.

Och där kommer civilsamhället och den idéburna sektorn in i bilden med sin förmåga att tänka nytt och bidra med lösningar. Så har det varit historiskt – och i en tid med komplexa samhällsutmaningar och högt tryck på omställning talar allt för att det kommer så förbli.

När det gäller sociala innovationer i landsbygder visar forskningen att:

• Drivkrafter

Social innovation har många drivkrafter men bottnar i landsbygder ofta i utmaningar och behov som finns på en specifik plats. Malin pratar om att den kan vara både frustrationsdriven och passionsdriven. Inledningsvis beskrevs förmågan till handlingskraft i landsbygder som en superkraft – men den är inte alltid driven av lust eller fri vilja utan också av en upplevd nödvändighet. När civilsamhället täcker upp för det offentliga förändrar det onekligen rollfördelningen i samhället.

• Förmågor

Landsbygdernas civilsamhällen är bra på att vrida (och vända) på perspektiven och identifiera lösningar där andra går bet. Forskning menar att människor och organisationer inom civilsamhället är mer fria att uppmärksamma och ta sig an sociala behov på nytänkande sätt genom sin position som fristående samhällssektor. Civilsamhället fyller också en viktig funktion som röstbärare och opinionsbildare för olika intressegrupper och samhällsintressen – inte minst genom sin lokala förankring.

• Resultat

Sociala innovationer i landsbygder kan leda till resultat i både korta och långa perspektiv. I det korta kanske till tjejerna får ett eget fotbollslag. I det längre till stärkt attraktionskraft och lösningar som lever vidare. Kanske är det dock bäst att ha låga men långsiktiga förväntningar – all innovation består av experiment varav de flesta misslyckas. Bland sociala innovationer som lever vidare och bidrar med nytta i landsbygder finns till exempel servicepunkter och mobila lösningar som bokbuss och blodbuss.

• Begränsningar

Även om sociala innovationer är viktiga i landsbygder – och civilsamhället har goda förmågor att få saker gjorda finns det begränsningar. Dels internt inom organisationer, där frågor om prioriteringar och kompetens kan utgöra hinder. Dels externt, kanske främst genom relationen till det offentliga. I praktiken handlar det om konkreta faktorer som nivå på bidrag och administrativa krav, men också om attityder och relationer.

I ett större perspektiv finns risk för så kallad kooptering – där en organisation glider allt längre från sina egna syften och värderingar i sin strävan att framstå som legitim samverkanspart.

Låt mig ge ett exempel:

Hela Sverige ska leva svarade nyligen på en remiss där en utredare föreslår vad vi uppfattar som försämringar inom den samhällsnyttiga posten. Eftersom vi regelbundet träffar aktörer som sannolikt är av motsatt åsikt behövde vi ta ställning till hur tuffa vi skulle vara i detta sammanhang. Ska vi hålla tillbaka för att bevara goda relationer och framstå som en pragmatisk samverkanspart – när vår ståndpunkt ändå inte kan förväntas avgöra regeringens slutgiltiga beslut? Eller ska vi stå upp för de värden som ligger till grund för hela organisationens existens? Vi valde det senare, men i andra och inte lika principiellt viktiga frågor kanske utfallet blivit annorlunda. Här är det viktigt för Hela Sverige ska leva och andra idédrivna organisationer att vara vaksamma.

En brygd på starka ingredienser

Rent ideologiskt är social innovation en brygd på starka ingredienser.

Det finns klara liberala förtecken genom den där idén om att vi med hjälp av sociala innovationer själva skapar framtiden utan onödig inblandning från det offentliga. Från den politiska vänsterkanten kan vi i stället hämta idéer om kollektiv organisering, solidaritet och viljan att skydda utsatta. Malin menar att det också kan finnas konservativa perspektiv – inte minst kopplat till idéer om att bevara samhället i dess nuvarande form eller möjligen att återupptäcka något som gått förlorat.

När det kommer till genomförandet hamnar dock ideologiska idéer ofta i skymundan till förmån för en mer pragmatisk samverkan. Forskningen visar att sektorsövergripande samverkan som förmår mobilisera resurser är särskilt viktigt för att möta landsbygdens samhällsutmaningar på nytänkande sätt.

I en studie av social innovation i de nordiska ländernas landsbygder formuleras det som:

Social innovations are typically developed through a collaborative process that involves a variety of local actors. Through this process, valuable skills and networks are developed that further strengthen the community as a whole […] Coming together to address local challenges also contributes to an increased sense of belonging to the local area – a factor that has the potential to address the problem of outmigration.*

Sociala innovationer följer och formar

Mina bästa stunder bär alltid på något jag inte hade fantasi nog att föreställa mig. Kanske är det därför samtalet med Malin Lindberg känts så spännande. Hon är klarsynt och eftertänksam, också när vi avslutar med att rikta blicken framåt i en turbulent tid.

Hon ser hur sociala innovationer växer fram för att möta de behov som uppstår i spåren av de kriser som präglar samtiden. Pandemi och krig har gett upphov till febril aktivitet. Den pressade ekonomiska situationen i många kommuner och regioner riskerar att leda till nedskärningar i samhällsservicen, vilket fortplantar sig till civilsamhället.

Malin lyfter fram relevansen med sociala innovationer – dess förmåga att matcha sociala behov med efterfrågan inom det etablerade systemet.

Samtidigt väjer hon inte för problem. De sociala innovationerna formas av verkliga behov, men också av vad de offentliga systemen finansierar. Då är det naturligtvis hämmande med den där kvardröjande upptagenheten av det tekniska. Eller när främsta fokus ligger på själva idégenereringen istället för  de samhällsförändringar som ska åstadkommas. Och visst är det relevant att reflektera över risken att sociala innovationer blir till alibi för att skära i den offentliga samhällsservicen.

Själv brukar jag förstå landsbygdernas utveckling i en horisontell och en vertikal dimension – vilket bildar en bra grund också när det gäller sociala innovationer. Den horisontella handlar i stor utsträckning om att hantera effekterna av geografin – med långa avstånd och ett befolkningsunderlag som knappast genererar offentliga investeringar enligt gängse samhällsekonomiska modeller. Den vertikala om demokrati, upplevd (o)rättvisa, egenmakt och känslan av att gemensamt kunna påverka utvecklingen.

Men det är också uppenbart att där behövs ytterligare en dimension – den om tiden. För även om social innovation kanske bäst förstås när vi blickar bakåt, så bär det också på ett löfte. Med sin starka förankring i den lokala terrängen.

Sociala innovationer följer samtiden – och bidrar genom det att forma framtiden. 

*Citat från Landsbygdernas och de mindre orternas civilsamhällen, sidan 62.

Att reflektera över

• Vilken betydelse har sociala innovationer haft för utvecklingen för den plats du bor på?
• Finns det utmaningar i lokalsamhället där civilsamhället skulle kunna bidra med nya lösningar?
• Vad bör kommuner, regioner och myndigheter göra för bättre ta vara på kraften i civilsamhällets bidrag till samhällsutvecklingen genom sociala innovationer?
• Vad händer med välfärdskontraktet när civilsamhället i landsbygder i högre grad behöver täcka upp för det offentliga jämfört med i städer?