Del av ett större mönster när Trafikverket vill mörklägga Albacken.

Under vecka 19 exploderade debatten om hur Trafikverket monterar ned vägbelysningen i Sveriges landsbygder. Det granskande TV-programmet Uppdrag granskning publicerade då reportaget När mörkret kom till byn – som berättar historien om Albacken i Jämtland där myndigheten planerar att släcka belysningen längs vägen som går genom byn. Detta trots starka proteser i en bygd som präglas av inflyttning – där unga familjer renoverar hus och startar företag.

Det är en slående historia, men ändå inget undantag. Reportaget illustrerar ett skeende i Sveriges landsbygder som pågått i ett kvarts sekel. I ett vidare perspektiv är fallet med vägbelysningen och de regelverk som styr Trafikverkets bedömningar också ett exempel på statens oförmåga att hantera (och prioritera) behov i mindre samhällen och landsbygder.

Landsbygdspolitiken från 2018 misslyckades

Det i sig är inte heller ett nytt fenomen. I den nationella landsbygdspolitiken från 2018 var just myndigheterna och deras roll för landsbygden en prioriterad fråga. Tillväxtverket fick då i uppdrag att ta en samordnande roll för politikens genomförande där det ingick att stärka 15 myndigheters (varav Trafikverket var en) förmåga att hantera landsbygdernas särskilda förutsättningar och behov.

Några år senare kan vi konstatera att ambitionerna i politiken inte fått genomslag. Varken mål eller regeringens styrning av dessa 15 myndigheter har ändrats och då är möjligheterna mycket små att skapa förändring mer än på marginalen.

Därför är statens oförmåga också en aktuell fråga i Utredningen för Sveriges sammanhållna utveckling (SVESAM), som ska lämna sitt slutbetänkande i sommar. Men om det kommer förslag som rör just Trafikverket är ännu oklart. Och oavsett krävs politisk handlingskraft att ändra i de system som systematiskt missgynnar landsbygderna.

Tillbaka till byborna

Sedan början på 2000-talet har nedmonteringen av vägbelysning längs statliga vägar pågått i många mindre samhällen i landsbygder. Nedsläckningen drivs av Trafikverket som argumenterar för att belysningsanläggningarna har passerat åldersstrecket och då måste monteras ned. Andra argument för nedsläckning kan vara att de inte behövs ur trafiksäkerhetsperspektiv, att anläggningen är för dyr i drift, eller att den inte är tillräckligt energieffektiv.

Många av de belysningsanläggningar som finns runt om i landet byggdes redan under 1900-talets början och ofta var det byalagen själva som byggde och finansierade infrastrukturen. Över tid tog kommunerna över ägandeskapet och driften, men slutligen hamnade ansvaret på staten (via Trafikverket).

Så enkelt är det inte.

Nu när Trafikverket vill montera ned belysningen har kommunerna sällan möjlighet att ta tillbaka ansvaret och då hamnar frågan åter hos människorna i lokalsamhället. Men där saknas ekonomiska medel för att finansiera fortsatt drift eller ny belysning  med konsekvensen att hela bygder bli lagda i mörker.

Fler negativa effekter

När vägbelysning monteras ned följer flera negativa effekter. Först och främst vad gäller trafiksäkerheten. Utan belysning får bilisterna sämre sikt med ökad risk för olyckor, det blir då även farligare för gångtrafikanter och cyklister.  Men det handlar inte bara om trafiksäkerhet. Ett samhälle utan belysning upplevs otryggare, särskilt av barn, kvinnor och äldre. Det kan även resultera i minskad rörelse, spontan samhällsaktivitet samt föreningsliv. Nedsläckta byar upplevs också som mindre attraktiva.

De orter där samtliga hus ligger utplacerade på en lång rad längs en väg blir extra hårt drabbade när belysningen tas bort. Den belysta vägen är då den enda färdvägen som gång- och cykeltrafikanter kan ta sig till grannar, affären, skolan eller till busshållplatsen.

I Albacken handlar det om 22 lyktstolpar längs den statliga vägen som delar byn. Men i Sveriges landsbygder som helhet handlar det om tusenfalt fler.

När mindre samhällen på landsbygden blir av med sin belysning medan större tätbefolkade orter inte drabbas blir trafiksäkerhet och trygghet också en orättvisa mellan landsbygder och städer. Skillnaderna i bedömning är dock ingen slump, utan ett resultat av att landsbygder och städer bedöms enligt olika måttstockar. Trafikverket menar att det i städer handlar om att belysningen ska skapa trygghet och trivsel – medan belysningen i landsbygder handlar om trafiksäkerhet. Men eftersom det är så få människor som påverkas bedöms kostnaden bli för hög när belysning behöver ersättas eller repareras.

Hundratusentals människor påverkas

Hur stort är då detta problem? Trafikverket har själva gått ut med att cirka 40 000 så kallade belysningspunkter enligt deras bedömning inte bidrar till trafiksäkerheten och därmed ska tas bort på sikt.

En uppskattning av Mattias Salomonson är att detta kan drabba cirka 3 100 byar med mellan 50-199 (så kallade småorter enligt Statistiska centralbyråns ordbruk) invånare vilket påverkar 320 000 personer. Men räknar man med alla kringliggande orter som drabbas blir det över en miljon.

Mattias bor numera i Västsverige men har rötterna i Albacken, Bräcke kommun. Och just Albacken är ett av alla samhällen som riskerar att drabbas av den systematiska nedmonteringen av belysningen. Precis som på många andra platser är det byalaget som en gång satte upp belysningen, som sedan togs över av kommunen och slutligen staten. Här har nu Trafikverket tagit beslut om att montera ned belysningen, trots att Mattias och byborna kämpar emot.

Mattias berättar att de inte ens fick reda på vad Trafikverket planerade.

– Trafikverket har fattat ett beslut om nedmontering av belysningen i vår by. Men beslutet har varken kommunicerats eller diskuterats med oss. Beslutet kom till vår kännedom genom ett PM som skickades till kommunen och då var vi själva tvingade att begära ut handlingarna från Trafikverket.

Beslut utan att ha varit där

När Mattias granskade handlingarna hittade han snabbt anmärkningsvärda detaljer. Till att börja med hade Trafikverkets handläggare inte ens besökt byn för en besiktning av belysningsanläggningen och dess betydelse för trafiksäkeheten. Handläggaren hade istället använt sig av Google Street View för att få fram bilder till underlaget.

Mattias berättar att Trafikverket ofta hänvisar till VGU som anledning till att montera ned belysning. VGU står för Vägar och Gators Utformning som i sin tur består av flera styrdokument, riktlinjer och krav där bland annat vägbelysning ingår. I dessa styrdokument står det att tätorter med mer än 200 invånare ska prioriteras vilket indirekt missgynnar mindre samhällen.

Det saknas analys i beslutet från Trafikverket, upptäckte Mattias Salomonsson snabbt när han började granskade handlingarna.

Mattias tycker att Trafikverkets beslut saknar analys. I beslutet står det bara att ”Enligt VGU, finns det inte några kriterier för att belysa sträckan genom Albacken. Trästolparna i anläggningen bedöms ha uppnått sin tekniska livslängd och utgör en risk för trafikanterna”.

– Ingenstans i beslutet resoneras det över hur den borttagna belysningen kan påverka trafiksäkerheten i byn eller om det finns några särskilda platser som man måste visa extra stor hänsyn till. Inte heller förtydligas det på vilket sätt trästolparna utgör en risk för trafikanterna. Hänvisningen till VGU’n verkar helt enkelt handla om att man inte behöver belysa samhällen med mindre än 200 invånare, säger Mattias.

Under våren valde Mattias att JO-anmäla Trafikverket för hur de har hanterat detta ärende, men JO valde att inte ta upp fallet. Uppdrag granskning insåg däremot potentialen – och den bedömningen visade sig stämma.

Trafikverket ändrade sig efter tre timmar

Bara tre timmar efter att Uppdrag granskning publicerat reportaget om Albacken ringer Trafikverket till Richard Nilsson, kommunalråd i Bräcke kommun. Myndigheten vill nu föra dialog med kommunen om just Albacken. Kommunalrådet menar att det är ett steg i rätt riktning, men lyfter ändå att det är märkligt hur myndigheten överhuvudtaget kunnat döma ut belysningen utan att först ha varit på plats eller uppfört ett besiktningsprotokoll.

Det är såklart bra att Trafikverket tar en paus i sitt arbete med att montera ned denna snudd på livsnödvändiga infrastruktur. Ja, det meddelar till och med infrastrukturminister Andreas Carlsson på X – han med kanske allra störst makt att komma åt de grundläggande problemen. För även om Trafikverkets agerande brustit i de enskilda fall som Uppdrag granskning lyfter fram är det regeringens styrning av myndigheten som ligger till grund för hur den agerar.

Visst är det bra att Trafikverket efter dålig publicitet nu vill förbättra själva processen när det gäller att montera ned beslysningen. Men samtidigt är det uppenbart att politiken behöver utveckla styrningen både av Trafikverket och många andra statliga myndigheter. Frågan är om den viljan finns?

Vad kan ni som drabbas av nedsläckningsbeslut göra?

• Agera snabbt för att påverka beslutet innan belysningen monteras ned. Begär ut beslutsunderlag från Trafikverket för att se hur ni kan komplettera det. Var konstruktiv och försök bidra med nya fakta. Dokumentera busshållplatser, hur skolbarn rör sig, gång- och cykeltrafik i mörker samt andra olycksrisker. Sök kontakt med ansvarig handläggare och skicka in underlag till Trafikverket.
• Skapa lokal opinion och lyft frågan genom att till exempel samla underskrifter och bjuda in media. Det finns också grupper på Facebook där ni hittar andra som varit med om liknande processer.
• Kontakta kommunen och kolla med dem om de kan ta över anläggningen. Undersök om kommunen vill bli medfinansiär, eller be kommunen ligga på Trafikverket så att de ändrar sig.
• Samla bygden och diskutera om det kan vara aktuellt med lokalt övertagande av ett byalag eller en förening. Jobba med att hitta lokala företagsponsorer till den nya anläggningen eller sök projektmedel. Bygger ni en ny anläggning kan solcellsdriven LED-belysning eller enklare stolpar bidra till att sänka kostnaderna.