Bilderna som formar landsbygden, del II.

Tätorten Änge i Krokoms kommun ett av de där typiska samhällena som det vimlar av i Sverige. Inget särskilt utifrån rådande normer om dynamiska städer och idylliska bullerbyar – samtidigt alldeles unikt för de knappa 400 personer som bor där. Tidigare centralort i Offerdals landskommun men sedan kommunsammanslagningen 1973 mer av ett rundningsmärke i den kommunala budgetprocessen.

Det finns fler än 5 000 orter i Sverige och många av dem har precis som Änge hamnat i någon slags restpost för Orter utan framtid i platsmarknadsföringens tidevarv. Och som sådan skall du vara osynlig, enligt gängse föreskrifter.

I jakten på bilderna som formar framtidens landsbygder möter jag i detta andra avsnitt Kristina Ernehed och Susanne Kvarnlöf. De driver sedan 2022 projektet Bilden av oss, med Jämtland Härjedalens hembygdsförbund Heimbygda som projektägare. Ambitionen är högt ställd: De vill bredda bilden av landsbygden – och bidra till att vi i framtiden ska få se mer av orter som likt Änge är osynliga i medier och inflyttarkampanjer. Projektkontoret är strategiskt placerat i en gammal banklokal vid länsväg Z677, som skär genom samhället.

Junot Dias är författare och professor vid Massachusetts Institute of Technology (MIT). Kristina Ernehed berättar att han skriver om att vampyrer saknar spegelbild, och använder det som utgångspunkt för ett (bokstavligen) skrämmande resonemang. Människor som inte speglas, som inte synliggörs, riskerar att bli monster.

Både hon och Susanne Kvarnlöf är journalister. Båda är också aktiva inom sin bygd. Tillsammans med vänner driver de bland annat medborgarinitiativet Krokoms växtkraft. Med demokratiska metoder utmanar de urbana perspektiv och politiska beslut som inte förmår (eller prioriterar) att möta behov på platser som Offerdal där de bor. Ett starkt intryck är att de kompletterar en granskande funktion som lokala medier inte längre har kapacitet att fylla.

Antagligen är det sunt att inte tolka Juan Dias bokstavligt. Men det ligger onekligen något i det där om monster – trots att Kristina Ernehed förflyttar historien över ett helt hav. Inte så svårt egentligen. Vi människor vill höra till. Också på samhällelig nivå vill vi bli sedda och bekräftade. Och kanske blir vi inte monster. Men kanske leder det till vanmakt och en försvagad tilltro till samhället som gemensam idé.

Perspektivet är både bokstavligt och symboliskt. Bild som bild. Men också bild som metafor för något större och mer undflyende.

Det vardagliga faller bort

Dagens bildanvändning saknar ofta analys. Det finns väldigt få bilder som återger det verkliga livet i landsbygd, säger Susanne Kvarnlöf. Hon är fotograf och närmare bilden i dess bokstavliga form än Kristina Ernehed. Som regel är det folktomma miljöer, övergivna hus eller vackra landskap utan människor. Hon menar att det finns ett utbrett mindervärdighetskomplex som gör att vi tror att vanliga samhällen inte duger. Som om vi bara kan ta till oss det romantiska eller pittoreska. Eller som här i Jämtland, bland alla attraktiva fjälldestinationer: Bilder av unga människor med rätt attribut och samma kisande ansiktsdrag. Bilder med swag, om ni ursäktar en boomer.

De bilderna är såklart sanna. Många åker skidor – också som livsstil. Visst är fjällorterna en styrka för ett län som Jämtland. Därför är det också rimligt att använda sig av det. Under vintern 2023 testar till exempel Åre kommun nya grepp i jakten på förskolelärare. De tar fram en snygg film som laddas med action och vackra vyer, använder rapparen Petter som speakerröst och toppar med humor. Succén är given med att stort antal behöriga sökande till ett bristyrke.

Men berättelsen som helhet blir för snäv. Det är som att vi alla går i samma skog, men bara ser det som finns i ögonhöjd.

Jag drar mig till minnes ett uttryck som den fritänkande forskaren vid Chalmers, Nils Björling pratat om; planetär urbanisering. Möjligen fångar begreppet kärnan i den där bildmässiga obalansen. Alla människor bor inte i urbana miljöer, men det vi förknippar med urbana värden finns överallt. Genom den tankefiguren blir en logisk följd att också skildra landsbygder med en urban lins.

Och därmed faller både platser och mycket av det vardagliga bort. Hus som inte infriar förväntningar om hus på landet. Människor med helt vanliga jobb, med skidutrustning som varken är trendmässigt rätt – eller tillräckligt gammal för att passera som en medveten motståndshandling. Företag inom helt vanliga branscher.

Fri fågel i bur

Bilden av oss finansieras via Regionalfonden och Region Jämtland Härjedalen. Ett i sammanhanget ovanligt projekt – en fågel som vanligtvis flyger fritt ska nu sitta i bur. Projektet är litet i en värld där utvecklingen under flera av de sjuåriga programperioderna gått mot allt större och mer strategiska projekt. Inte heller kan det normkritiska perspektivet vara något som står överst (eller ens högt) på prioriteringslistan för strukturfondspartnerskapet i Mellersta Norrland.

Samtidigt handlar inte projektet bara (eller ens främst) om rättvisa. Det vilar också på studier och statistik från bland annat stiftelsen Allbright, som visar på ett samband mellan ökad diversifiering och mer lönsamma affärer. Frågan om bildernas likriktning förflyttas i det avseendet från en ideell till en ekonomisk sfär, och laddas därför med legitimitet.

Aktiviteterna inom projektet syftar i stort till att öka medvetenheten om att bilder spelar roll – och att mycket finns att vinna på att vidga perspektiven. De tänkta effekterna om attitydförändringar och ökad insikt om platsens betydelse – om att stärka självbilden hos människor och företag i landsbygder. Långsiktigt kan det bidra till fler företag som vågar växa, och inflyttning av människor som inte speglar sig i nuvarande ideal, som till exempel den där framgångsrika rekryteringsfilmen.

Kristina Ernehed och Susanne Kvarnlöf har rest länet runt för möten med företag och offentliga tjänstepersoner. De har diskuterat, analyserat och inspirerat, gett handfasta råd. Förhållningssättet tydligt sökande – parallellt med det praktiska läser de också forskning för att utveckla sina budskap. Under våren ligger mycket av fokus på att utveckla en hemsida och ta fram en publikation som bidrar med kunskap från forskare och experter. Genom det vill de få idén om förändring att leva vidare – men också att deras budskap ska fästa i fler delar av landet.

På ett sätt utforskar de ny mark genom aktiviteterna i projektet. På ett annat följer de upptrampade stigar.

Förändring med enkla medel

Ur ett övergripande perspektiv har det funnits politiska ambitioner att stärka jämställdhetsperspektivet i Sverige sedan tidigt 1990-tal. Och visst har det bidragit till att synliggöra frågorna – även om det är oklart vilka maktstrukturer det bidragit till att förändra.

Ambitionerna har också följts av offentliga pengar för till exempel kommuner och regioner att driva arbetet framåt. Ett inte ovanligt namn i de sammanhangen är Tomas Gunnarsson, mera känd som genusfotografen. Enträget har han utmanat den slentrianmässiga skildringen av kvinnor och män, med tydliga paralleller till hur landsbygder och städer skildras än idag. Han har varit en viktig inspirationskälla för Bilden av oss, genom sitt sätt att göra normkritik till något praktiskt hanterbart: Fotografisk bild handlar både om innehåll och form. Och formen äger fotografen i varje givet ögonblick. Med enkla medel är det möjligt att förändra intrycket av en människa, plats eller skeende. Men även innehållet är såklart möjligt att bredda – bara genom en smula medvetenhet.

Sannolikt är Tomas Gunnarsson en bidragande orsak till den medvetenhet som idag finns hos fotografer och bildredaktörer: Låg vinkel och ett objektiv med kort brännvidd, så vips har du skapat en makthavare (vanligtvis män). Eller, för den delen, om du vill förminska någon så porträttera denne någon sittande på en stol och stå själv så du kan vinkla kameran nedåt.

Samtidigt är intrycket att medvetenheten om bildernas betydelse är fortsatt låg i samhället – åtminstone när det gäller plats. Visst jobbar företag och offentliga aktörer med inkluderande kommunikation, men intrycket är att utgångspunkten är snäv. Fokus ligger på de sju diskrimineringsgrunder, som till exempel kön, sexuell läggning och etnisk härkomst som följer av den svenska lagstiftningen. Och det i sig verkar ha en tendens att snarare förstärka än utmana den urbana dominansen i de bilder som publiceras.

Rent ytmässigt är nästan hela Sverige osynligt. Trots överflödet av bilder verkar det bara vara en mycket liten del av samhället som kvalificerar sig för strålkastarljuset – åtminstone på den offentliga scenen.

Dynamit på lång sikt

Jag har svårt att inte ryckas med i entusiasmen som Kristina Ernehed och Susanne Kvarnlöf har för projektet. I grunden är de arga över den politiska oförmågan att stå upp för landsbygdernas behov, men de har också en stark tilltro till möjligheterna att förändra. Till lokalsamhällets förmåga. Att bara tjura, eller knyta handen i fickan verkar inte vara ett alternativ.

De betonar att Bilden av oss inte handlar om att försköna eller slåss för den sanna bilden. Det handlar mer om att skapa plats för fler berättelser. Ett vackert kulturarvsideal. Men i det längre perspektivet också politisk dynamit. En politiker har partiprogram, arrangerade studiebesök i verkligheten och allt det där. Men en politiker kalibrerar också sin politiska kompass efter hur de uppfattar världen. Och i en värld där Änge aldrig syns, eller alla andra liknande samhällen, är risken såklart stor att den politiska analysen kommer vila på felaktig grund.

Egentligen inte så komplicerat. Det vi ser är det vi förstår och kan skapa relation till, säger Kristina Ernehed. Och vilka får egentligen vara med i berättelsen om Sverige undrar Susanne Kvarnlöf?

Att fundera på

• I vilken utsträckning upplever du att media speglar din verklighet?
• Spelar det roll om offentliga aktörer som till exempel en kommun använder bilder som är representativa för hela befolkningen?
• Hur kan du själv bidra till ökad medvetenhet om vilka perspektiv som synliggörs i olika typer av sammanhang?

Gå till del 1 i blogginläggen om bilderna som formar landsbygden.

Gå till del 3 i blogginläggen om bilderna som formar landsbygden.