Blogg
FRAMGENT: Om framtidens landsbygder
Bilderna som formar landsbygden, del III.
Bilder är bara frusna ögonblick. Men vilka budskap förmedlar de? Och hur kan du tänka för att analysera en bild?
Du har lagt ned tusentals timmar på att bemästra det svenska språket. Men kan du läsa bilder? Och hur tolkar du bildernas budskap?
I detta tredje blogginlägg om landsbygdens bilder skiftar vi från övergripande perspektiv till praktik.
Som utgångspunkt använder jag bilder från en och samma plats, tagna under några års tid. De ursprungliga ambitionerna var varken kommersiella, nyhetsmässiga eller konstnärliga. Det handlar om en sorts dagboksanteckningar i bildformat – som nu används för reflektion och enkel analys.
Förhoppningen är att väcka nyfikenhet kring hur det är möjligt att läsa och tolka bilder. Kanske väntar en hel värld på att upptäckas?
Analysmodell i tre delar
Till hjälp har jag en enkel analysmodell som bygger på att bilderna och deras värde beror på 1) deras innehåll, 2) form och 3) budskap. I bakhuvudet finns också fototips från fotografen Susanne Kvarnlöf, som du kan läsa mer om i del 2 i denna serie om landsbygdens bilder.
- Innehåll handlar helt enkelt om motivet. Föreställer bilden en gammal eller ung människa? En elbil eller epatraktor? Kontinuitetsskog eller hyggesplantage? Både fotografer och de som publicerar bilder väljer i de flesta sammanhang vilka motiv som lyfts fram.
- När det gäller form handlar det mycket om vilket avtryck fotografen sätter (både vid fotograferingstillfället och i samband med redigering). Vilken typ av ljus? Vilken vinkel? Är horisonten hög eller låg? Hur ser rörelseriktningen ut i bilden? Är färgerna klara och glada, dystert dämpade eller nostalgiskt urblekta?
- Innehåll och form samverkar kring vilka budskap betraktaren uppfattar. Kommersiella bilder har ofta (över)tydliga budskap som ska leda tanken i en bestämd riktning. Men också nyhetsbilder kan ibland vara starkt vinklade – som till exempel när nya befolkningssiffror från statistiska centralbyrån ska illustreras. Konstnärliga bilder är i stället ofta mer öppna för tolkning. Den slutliga makten över bildernas budskap ligger dock alltid i betraktarens öga.
Att bryta med det invanda
Vissa motiv är bedrägliga. Ett rött hus som sinnebild av att bo på landet. En flicka med bländvitt leende. Den typen av motiv är såklart värda att vårda. Men de har också en tendens att vara självklara – att bara bekräfta och stryka medhårs. Vad händer när vi i det läget bryter mot det invanda? Ett finger till fotografen är rent tekniskt en enkel bild i förmiddagens första sol, men budskapsmässigt öppnar det upp för tolkningar. Är det fotografen hon är arg på? Symboliserar bilden avståndstagande och självständighet? Eller handlar fingret om missnöje med politikens bristande förmåga att skapa likvärdiga förutsättningar i alla delar av landet?
Detaljer skapar dynamik
Det är frestande att försöka få med så mycket som möjligt i en bild. Det finns dock en risk att ju mer du vill omfamna, ju mer spär du ut budskapet. Ja, som blandsaft ungefär. I stället kan det ibland vara smart att göra tvärtom. I detta fall valde jag att använda en vägg för att skapa kontrast mot de fallande snöflingorna. Genom att använda en lång slutartid får snöflingorna liv. Kanske inte konst, men möjligen ett snöfall med själ som skickar signaler om vilken typ av plats vi befinner oss på genom den dämpade rödfärgen. Detaljbilder kan i många fall skapa dynamik i ett bildflöde som vanligtvis har ett visst perspektiv på ett visst avstånd till motivet.
Fånga tillfället
Backen upp mot gården kan vara en utmaning att forcera på vintern, men chauffören är van. Jag hörde motorljudet på avstånd och bad H stanna kvar vid vägkanten och sprang som en älg (nåja) i djupsnön för att hinna få med också balarna i bilden. På så sätt är den uppbyggd som ett skolboksexempel med både förgrund, mellanplan och bakgrund. En rolig detalj är såklart de blå färgklickarna som sticker ut. Budskapsmässigt leder bilden kanske till frågor om hur länge landskapet kommer brukas eller hur länge posten fortsätter komma tillräckligt regelbundet för att chauffören ska ta lagom mycket fart?
Nyttja ljuset (och det nya hygget)
Det nya hygget har lämnat ett tomrum efter sig. Samtidigt gör frånvaron av granarna att solen nu kommer åt den gamla byvägen också i slutet av december då den knappt orkar sig över horisonten. Ett perfekt ställe att hämta andan på, efter stigningen uppför. Jag väljer att fotografera med lång brännvidd på kameran för att på så sätt dölja att de står mitt på hygget. När H tar fram mobilen knäpper jag några snabba bilder. Ofta är en blick in i kameran att föredra, men samspel mellan människor är bildmässig dynamit. En närgången ren gör att vi alla riktar om fokus ett ögonblick senare.
Förföriskt men harmlöst
Väl hemma från skidpromenaden är det svårt att inte stanna till där lägdan tar vid. Bara någon meter till vänster höjer sig traktorgaraget som en koloss, men jag väljer att hålla det utanför bilden. Jag backar ända till slutet av parkeringen där brännässlorna kommer skjuta skott om fem månader för att kunna fotografera L med teleobjektivet – och ändå låta henne vara liten i bild. På så sätt blir landskapet bara en utsuddad kuliss – där solen bär på löfte om en bra dag. Lite som reklam kanske, med gott om plats för budskap i text. Aningen förföriskt och samtidigt harmlöst, som en vision utan konflikter.
Tänk på rörelseriktningen
Bilden har inte särskilt imponerande tekniska kvalitéer, men är ett bra exempel på hur värdet ligger i betraktarens öga. Rent innehållsmässigt föreställer bilden en storspov som är en karaktärsfågel för jordbrukslandskapet i bygden. Fågeln är medvetet placerad i bildens vänsterkant för att ge flykten en känsla av framåtrörelse. Hade rörelseriktningen varit densamma men fågeln i högerkant skulle den känts instängd snarare än fri. Jag har valt att göra bilden svartvit eftersom det förstärker det poetiska intryck jag är ute efter. Bilden är djupt personlig, eftersom jag tog den dagarna efter en förlust. Åren har passerat men fågelns flykt påminner mig fortfarande om min vän som inte längre finns hos oss.
En visuell örfil
Bilden på mopeden är fotograferad bara några steg ifrån platsen där jag fotograferade storspoven – och rent visuellt är beståndsdelarna desamma. En tydlig fokuspunkt, rörelseriktning framåt och bakgrund i oskärpa. Rent tekniskt har jag i bilden på mopeden använt en lång slutartid och panorerat kameran horisontellt, vilket ger den utsuddade effekten. Jag tycker att riktningen i bilden tillför en känsla av frihet och oskärpan en känsla av fart. Väl så viktigt när du är ung och turtätheten i kollektivtrafiken begränsad. Att de är två på mopeden utgör en betydelsefull detalj. Den typen av bilder med en tydlig fokuspunkt kan fungera som en visuell örfil – med omedelbar uppmärksamhet och snabbt avtagande rodnad.
Olika krav på olika bilder
Det är luciafika tillsammans med de närmaste grannarna. Elden brinner. Alla tycker det är kul att ses. Jag backar en bit för att ta en bild från avstånd. Bara 30 steg bort med blicken åt andra hållet ser jag vintern komma när snöfallet drar in. Den gången blir det ingen bild på människorna runt elden. Så typiskt, i det större perspektivet alltså. Att inte visa människorna, utan fokusera på naturen. Men olika bilder fyller olika syften och det är framförallt på de offentliga aktörernas bilder vi kan ställa krav. Kanske ska de bara vara effektiva för sitt syfte? Eller bör de också vara representativa? Utmana rådande föreställningar? Genom att huka tar jag bilden genom vinbärsbuskarna vars grenar blir till hotfulla tentakler som sträcker sig uppåt. Tänker jag.
Har du dåligt med idéer? Fokusera på ett ansikte
Har du någon gång reflekterat över hur kvällstidningarnas bilagor ser ut? Då har du också sett hur (kvinno)ansiktena dominerar. Det är naturligtvis ingen slump. De säljer bra. Vi människor gillar glada människor som ser rakt på oss. Och just det saknas särskilt inte sällan i landsbygdens bilder. Ofta är bilderna folktomma och distanserade, trots att närhet mellan människor brukar ses som en särskild kvalitet i landsbygder. Här fångade jag V i farten med mobilen. Jag tycker den där typiska ljusstrimman som ofta uppträder i motljusbilder tillför något autentiskt. Att använda motljus vid porträtt är dessutom bra eftersom du slipper störande skuggor i ansiktet och människor som kisar. I denna bild harmonierar bakgrunden, hatten och t-shirten vilket bildar en helhet. I många fall bra. I andra fall kanske en smula platt – då något som bryter av kan tillföra liv och leda tanken vidare.
Små förändringar gör stor skillnad
Bilder kan vara snudd på magiska. Genom små förändringar kan de skicka olika signaler till betraktaren – och på så sett skapa olika associationer. I detta exempel befinner sig H vid härbret, en dag när frosten sitter kvar på väggen som vetter mot sydost. Genom att vinkla kameran och rikta blicken snett uppåt blir framtiden plötsligt ljus. En mer statisk komposition med huvudmotivet centrerat och bildbehandling med låg färgmättnad gör möjligen framtiden mindre lockande. Och hur påverkas uttrycket om hon tittar rakt in i kameran, ut ur bild eller in i bild?
Välj väder med omsorg
När jag blickar rakt söderut ser jag ett typiskt skogslandskap, uppbrutet av hyggen och någon enstaka kraftledningsgata. Riktar jag kameran bara en liten bit österut blir landskapet plötsligt en brännpunkt för en av de stora konflikterna i landsbygderna. Vindkraftverken på bilden fyller snart 20 år och är med dagens mått små, med blygsam effekt. Samtidigt påminner de om en underliggande konflikt som finns i bygden med en ständigt hot (eller löfte) om nya och större etableringar. Så, är bilden förljugen? Vindkraft som ett smycke i ett vackert landskap strax före soluppgången? Vad hade hänt om jag istället valt att ta samma bild en regntung dag?
Gå till del 1 i blogginläggen om bilderna som formar landsbygden.
Gå till del 2 i blogginläggen om bilderna som formar landsbygden.