Det statliga bredbandsstödet fördelas inte efter behovet
– När det första statligt bredbandsstöd infördes i början av 2000-talet var målet att hela landet skulle omfattas av bredbandsutbyggnaden. Den grundläggande tanken var att mer stöd skulle fördelas på de kommuner i vilka det bedömdes vara dyrare att anlägga bredbandsnät. Länsstyrelserna tilldelades också en pott med pengar att fördela för att underlätta utbyggnad i särskilt svåra områden. Bengt Larsson, kontaktperson för infrastrukturfrågor i Hela Sverige ska leva Örebro län, är bekymrad över utvecklingen.
Dagens bredbandsstöd fördelas efter principen ”Stödet ska gå till områden där det är billigast att anlägga bredbandsnät”. Det medför att kostsammare projekt blir utan statligt stöd och kan inte genomföras. Detta är dock något som PTS är medveten om, men tror att det kommer att ordna sig, då man på sin hemsida skriver:
Bredbandsutbyggnaden når längre ut i Sveriges glesbygd varje år. Kostsamma projekt kan därför ha större möjlighet att tilldelas bredbandsstöd nu jämfört med tidigare år.
Den senaste bredbandstatistiken från PTS visar att idag har de boende på landsbygden i Laxå och Ljusnarsbergs kommuner endast 23 respektive 28 procent av tillgång till fibernät. Detta kan tex jämföras med i landet som helhet är motsvarande andel 69 procent, dvs tre gånger så hög. Diagrammet visar andel med tillgång till fast bredband via fiber eller fiber-LAN i glest bebyggda områden i Örebro län. Endast i Örebro kommun ligger tillgången över nivån för riksgenomsnittet.
För att hela landet ska kunna ta del av det statliga stödet tyder utfallet hittills på att regelverket bör korrigeras för att förutsättningarna för utbyggnad blir mer lika. Görs inte det riskerar skillnaderna mellan kommuner och regioner öka. Diagrammet nedan visar på de skillnaderna som idag råder i kommunerna gällande tillgång till fiber på landsbygden.
